Sida 537
Richardt, Ernst Kristian
Dalallmogens upror (2 del., 1743--44) samt en öfversättning af Loccenius' »Periodus imperiorum» (1755). Hans Hallandia antiqua & hodierna, thet är: Hallands historiska beskrifning (1752--53, 2 del.; 3:dje delen utkom ej) befanns vara ett tämligen underhaltigt arbete och kallas af Warmholtz helt öppenhjertigt »makulatur». Konjunkturskriften Historiskt bevis till Svea och Götha rikens urgamla frihet (1758) var R:s sista literära alster. Han afled i Stockholm 1759. -rn.
Richardson [ri'tjördsön], Samuel, engelsk romanförfattare, skapare af den moderna familjeromanen, föddes 1689 i Derbyshire, blef tidigt boktryckare i London och vann på detta yrke både anseende och förmögenhet. Död 1761. Han var redan femtio år gammal och hade ej försökt sig inom vitterheten, då han, på vänners uppmaning att författa mönster för brefstil, skref en sedelärande berättelse i brefform och för denna nya art af literatur lade i dagen en snillrik begåfning, som ingen anat hos honom. Nämnda roman, Pamela, or virtue rewarded (1740; svensk öfvers. 1783), är historien om en vacker och dygdig flicka, som motstår sin husbondes förförelseförsök och slutar med att blifva hans hustru. Boken rönte, genom sin psykologiska sanning och rikedomen på smådrag ur verkligheten, den största framgång. R:s andra och bästa roman, Clarissa Harlowe (8 bd, 1748), är ett bland prosadiktningens mästerverk. Den stolta och renhjertade Clarissa har att skyddslös utkämpa en förtviflad strid mot förförelsekonsterna från en glänsande, men djupt förderfvad verldsman, Lovelace, som hon i grunden älskar. R. utvecklar der ett äkta tragiskt patos i skildringen af passioner, och literaturen kan ej uppvisa många mera fulländade karaktersbilder än Clarissa och Lovelace. Vida lägre står R:s sista roman, Sir Charles Grandison (8 bd, 1753), i hvilken han ville framställa mönsterbilden af en dygdig ädling, men endast åstadkom en abstrakt och odräglig typ, emedan tonen i de aristokratiska kretsarna låg utom hans erfarenhet. Genom dessa romaners brefform kunde R. låta karaktererna sjelfva långsamt och medelst fint ifyllande drag yppa sin egendomlighet. Han var en kännare af qvinnohjertat i dess innersta skrymslen och egde, med all sin sedelärande gråtmildhet, verkligt djup i känslan. Oaktadt framställningens ytterliga bredd, eger han en ovanlig förmåga att fängsla läsarens intresse. -- I Frankrike vardt R. minst lika beundrad som i sitt hemland; han prisades högt af Rousseau, Diderot, Prévost d'Exiles m. fl. 1804 utgafs i 6 bd R:s »Correspondence», hvilken är särdeles upplysande i fråga om det drag af qvinlig vekhet och fåfänga, som fanns i hans karakter.
Richardson [ri'tjördsön]. 1. Sir John R., engelsk polarfarare, f. 1787, d. 1865, blef 1807 underläkare vid flottan och 1838 läkare vid Haslarhospitalet i Portsmouth och inspektor öfver marinhospitalen. Han deltog som läkare och naturforskare i Franklins expeditioner 1819--22 och 1825--27, för att uppsöka nordvestpassagen, och 1848--49 jämte Rae i en expedition för att skaffa underrättelser om den 1845 utgångna, men sedan ej återkomna franklinska expeditionens öde. Nämnda syfte vanns icke, men R. hade tillfälle att under sina färder utför Mackenziefloden och längs kusten öster om dennas mynning göra vigtiga iakttagelser rörande det arktiska Amerikas fysikaliska förhållanden. R. författade Fauna Boreali-Americana (4 bd, 1829--37), Boat voyage through Rupert's land (2 bd, 1851) och The Polar regions (1861). -- 2. James R., engelsk afrikaresande, f. 1809, företog 1845 öfver Tunis och Tripolis en resa genom Sahara till Ghadames och Ghat, beskrifven i Travels in the great desert of Sahara (2 bd, 1847), samt ställdes 1849 i spetsen för en större, af britiska regeringen understödd expedition till det inre Afrika. Jämte Barth och Overweg kom han i närheten af Tsadsjön, der han 1851 dukade under för resans besvärligheter. Hans anteckningar och dagböcker utgåfvos af Bayle S:t John: Narrative of a mission to Central Africa (1853) och Travels in Marocco (1859). -- 3. Benjamin Ward R., engelsk läkare, bosatt i London, f. 1828, har skrifvit ett stort antal vetenskapliga och populära arbeten, bland hvilka Diseases of modern life (1874) öfversatts till svenska (»Vår tids sjukdomar», 1880). R. utgifver en qvartalsskrift med titeln »The asclepeads, a book of original research».
Richardsonia S:t Hil. (Richardia L.), bot., farmak., ett örtslägte, hörande till nat. fam. Rubiaceae Lam., kl. Hexandria L. Stjelken är gaffelgrenad, bladen motsatta, med i kanten borstbärande stipelslidor, blommorna små, samlade i hufvud, afslutande grenarna och stödda af 2 par tättsittande, korsvis motsatta blomsterblad, af hvilka det inre paret är mindre. Blomfodret är 6-deladt, den trattlika blomkronans bräm 6-klufvet, frukten en 3-rummig kapsel, med enfröiga rum. En art, R. scabra S:t Hil., är i Brasilien mycket allmän å odlade ställen, sandiga platser, vid vägkanter samt t. o. m. å afsides belägna gator i städerna. Dess rot är en af de i handeln förekommande falska kräkrots-sorterna (se Kräkrot). O. T. S.
Richardt, Ernst Kristian, dansk skald, prest, född d. 25 Maj 1831 i Köpenhamn, blef student 1848 och gjorde sig tidigt bemärkt i studentföreningen såsom författare både af lustiga visor och allvariga sånger, starkt påverkad af tidens nationella strömningar. År 1851 skref han sångspelet Deklarationen, som gjorde stor lycka, äfven då det långt senare (1861) uppfördes på k. teatern. År 1857 tog R. teologisk examen och utgaf 1861 sin första samling Smaadigte (9:de uppl. 1882), hufvudsakligen i lyrisk anda. Han reste derpå utomlands och besökte derunder Rom och Palestina, hvarifrån han meddelade sina intryck i Det hellige land, dagbog og digte (1870; 2:dra uppl. 1879). Under tiden 1866--71 förestod han en folkhögskola nära Roskilde och blef derefter prest (sedan 1886 vid Vemmetofte kloster). Han fortsatte likväl sin skaldeverksamhet och utgaf efter hand Nyere digte (1864; 5:te uppl. 1872), Texter og toner (1868), Billeder og sange (1874),
Källa: Project Runeberg ·