Sida 385
Raumo ...
mildrad färg, och samma egenskaper utmärka den fjerde, af 1638, som framställer 6 skytteofficerare. För öfrigt innesluter Moritzhuis, museum i Haag, 24 porträtt af holländska krigare (1611--24), målade af R., och i Amsterdams Rijksmuseum upptagas 29 porträtt under hans namn, bland hvilka märkes Hugo Grotius. Utom Holland finnas bilder af honom på få ställen, såsom ett par i Paris, likaledes ett par i Berlin, under det att de i München befintliga tilldelas den följande (Woermann). Slutligen har en i Braunschweigs museum befintlig berömd stor familjegrupp af 10 personer, som hittills (äfven af Woermann) ansetts för ett äkta verk af mästaren, blifvit honom frånkänd af Bredius i Amsterdam och i stället tilldelad Cornelis de Vos. I Sveriges Nationalmuseum tilldelas honom, dock med ?, ett porträtt af svenska hofrådet Jan Rutgers (diplomat i Gustaf II Adolfs tjenst, d. i Haag 1625). -- 2. Anthony van R., holländsk målare, var 1598 lärling, 1614 medlem af gillet i Haag och 1630--32 dekan, samt öfvergick 1656 till »Confrèrie». Woermann anser att 2 med A. V. R. signerade bilder i München (en daterad 1622), böra tillskrifvas honom likasom äfven en i Köpenhamns galleri befintlig bild (daterad 1627). -- 3. Arent van R., holländsk målare. 1649 medlem af gillet i Haag och 1656 af »Confrèrie», lefde ännu 1687. Af honom målade bilder kunna ej med säkerhet påvisas. C. R. N.
Rawi (Arrianos' Hydraotes), en af Pendjabs i Indien fem strömmar, upprinner på sydvestra sidan af Himalaja, flyter i sydöstlig riktning förbi Lahor, der den redan är segelbar, samt förenar sig ofvanför Multan med Tjinab. Längd omkr. 720 km.
Ravignan [ravinja'ng], Gustave Françis Xavier de, fransk andlig vältalare, f. i Bayonne 1795, d. i Paris 1858, beträdde den juridiska banan med de största utsigter till en lysande framtid. Vid appellationsdomstolen i Paris erhöll han 1817--22 en ovanligt snabb befordran, men sistnämnda år nedlade han sitt ämbete och inträdde i prestseminariet Saint Sulpice samt kort derefter i jesuitorden, der han prestvigdes 1828. Först 1835 uppträdde han som andlig talare. Han hade i ett tillbakadraget lif, förnämligast i Schweiz, förberedt sig till predikokallet, som han sedermera på ett glänsande sätt utöfvade i de flesta större städer i Frankrike, men äfven i Rom och London. Den största ryktbarheten beredde honom hans föredrag 1837--46 i Katedralen i Paris, dit hans varma men okonstlade vältalighet lockade tusentals åhörare ur alla samhällsklasser. Dessa föredrag hafva utkommit under titeln Conférences (1859) och Entretiens spirituels (s. å.). Såsom naturlig försvarare af den då förföljda jesuitorden, utgaf han en uppseendeväckande skrift, De l'existence de l'institut des jésuites (1844). J. M-r.
Ravin (Fr. ravin och ravine, af Lat. rapere, bortrycka), genom vattenflöden urhålkad ränna i marken; hålväg.
Rawitsch (P. Rawicz) stad i preussiska regeringsomr. Posen, nära Schlesiens gräns, vid Breslau--Posen-jernvägen. 12,919 innev. (1885). Tillverkning af snus och cigarrer.
Ravius (Raue), Kristian, orientalist, född i Berlin d. 25 Jan. 1613, blef 1630 student i Wittenberg samt 1636 filos. magister derstädes. Efter besök i Holland och England sattes han 1638 i tillfälle att resa till Smyrna och Konstantinopel samt färdas i Mindre Asien, der han samlade nära 1,000 handskrifter på olika språk, som han 1642 hemsände till Europa. 1643 blef R. professor i Utrecht, 1645 i Amsterdam och 1648 i Oxford samt utgaf en mängd skrifter rörande Österlandets språk. Genom Freinshemius lät drottning Kristina inbjuda R. till Upsala, der han 1650 blef e. o. professor i österländska språk och året derpå ordinarie. Denna befattning innehade han till 1655 och åter från 1659 till 1669. Dessemellan var han k. bibliotekarie. I ingendera befattningen utvecklade han något synnerligt nit, låg i delo med sina medlärare inom teologiska fakulteten för sina tillämnade lärda verk och lemnade landet 1669. I Kiel, dit han sedan begaf sig, utkom hans Unica vera et infallibilis chronologia biblica (1670), hvilket arbete snart befanns tämligen underhaltigt och bygdt på ohållbara förutsättningar. 1672 blef R. professor i österländska språk i Frankfurt a. d. O. och slöt der sitt oroliga lif d. 21 Juni 1677. -rn.
Rawlinson [rå-]. 1. Sir Henry Creswicke R., engelsk arkeolog och kilskriftstolkare, f. 1810, tjenade vid britiska armén i Indien (1827--33) och kallades sedan jämte några andra engelska officerare till Persien för att reorganisera sjahens armé. Der började han sysselsätta sig med samlande och tolkande af kilinskrifter och upptäckte (1835) på en klippvägg vid Behistun den största och vigtigaste trilingua inskriften (se Kilskrift, sp. 680). 1840 utnämndes han till britisk resident i Kandahar, men flyttades 1844 såsom konsul till Bagdad, der han med ifver egnade sig åt studiet af den assyrisk-babylonska kilskriften. Efter sitt vigtiga arbete On the inscriptions of Assyria and Babylonia (i »Journ. of roy. asiat. soc.», 1850) befordrades han till öfverstelöjtnant och generalkonsul (1851) samt ledde sedan på uppdrag af British Museum de engelska gräfningarna vid Ninive och Babylon (1853--55). Återkommen till England, blef han en af direktörerna för Ostindiska kompaniet (1856), medlem af »Indiska rådet» och parlamentsledamot (1858). 1859--60 var han engelskt sändebud med generalmajors rang vid persiska hofvet. Sedermera var han å nyo ledamot af underhuset (1865--68) och medlem af Indiska rådet (1871--73) samt innehade 1875--78 presidentstolen i K. geografiska sällskapet. R., som jämte Oppert är den förnämste af de ännu lefvande grundläggarna af kilskriftsforskningen, har utgifvit en mängd hithörande afhandlingar i »Journ. of roy. asiat. society» samt dessutom i »Journ. of royal geogr. soc.». »Encyclopsedia britannica» och »Athenaeum» flere värdefulla bidrag till Orientens arkeologi och geografi. Hans förnämsta arbete, det mest betydande inom hela kilskriftsliteraturen, är The cuneiform inscriptions of Western Asia (5
Källa: Project Runeberg ·