Sida 384
Raumo ...
perioder: en äldre under Honorius och hans syster Galla Placidia (404--450): domkyrkan (ursprungligen en femskeppig basilika, men fullständigt ombyggd på 1700-talet och förvandlad till en treskeppig kupolkyrka i barockstil), baptisteriet (en oktogonal byggnad, med mosaiker i taket, framställande Kristi dop och de 12 apostlarna), ärkebiskopliga kapellet, S. Agata, S. Nazario e Celso (ursprungligen Galla Placidias mausolé, byggd omkr. 440 i form af ett latinskt kors, det äldsta exemplet pä en hvälfd korskyrka med kupol, i det inre smyckad med mosaiker, framställande på ett symboliskt sätt ortodoxiens seger öfver arianismen), S. Giovanni Battista, S. Giovanni Evangelista, samt en yngre period (493--omkr. 550): S. Spirito, S. Maria in Cosmedin, S. Vitale (526--547), S. Apollinare in Classe och Teoderiks mausolé. S. Vitale, som utgör en efterbildning af den föga äldre Sofiakyrkan i Konstantinopel och en förebild för domkyrkan i Aachen, är en regulier åttahörnig kupolbyggnad af 34,7 m. genomskärning, med en vestlig, snedt mot kyrkans axel stående förhall och i ö. en invändigt rund, men utvändigt tresidig altarnisch. Det imponerande i kyrkans inre förhöjdes genom en dyrbar utsmyckning med mosaiker (nu blott till en del i behåll). S. Apollinare in Classe (534-549), belägen 5 km. s. ö. om staden vid R:s forna hamn (den s. k. Classis), den vigtigaste af de fornkristna basilikorna uti Italien, har bred förhall, treskeppigt långhus (utan tvärskepp) och rundt klocktorn. Teoderiks mausolé (kyrkan S. Maria della Kotonda), utanför norra stadsporten, är en nedtill dekagonal rundbyggnad, täckt med en flack kupol af 11 m. genomskärning i ett enda från de istriska stenbrotten hemtadt klippblock. R:s basilikor skilja sig från de romerska deri att förhallen är förvandlad till en sluten förbyggnad, tvärskepp saknas, pelarna äro icke hemtade från äldre byggnader, utan huggna särskildt för sitt ändamål, rundbågen är konsekvent genomförd och försök göres till fördelning af den yttre murytan; klocktornet står sjelfständigt och är rundt. -- R. är säte för en ärkebiskop samt har en konstakademi med tafvelsamling, ett offentligt bibliotek (omkr. 65,000 bd), ett rikt domkyrkoarkiv och ett antiqvitetsmuseum. Befolkningen idkar hufvudsakligen vinodling, silkeskultur och sidenindustri. -- R. skall enligt sägnen hafva anlagts af tessalier; snarare var det dock en etruskisk anläggning. Augustus förlade till dess hamn, Classis, en afdelning af den romerska flottan. Natur och konst gjorde staden till en stark fästning. Genomskuren af större och mindre kanaler, egde den en viss likhet med Venezia. Der fanns en berömd fäktareskola. Sin egentliga blomstringstid hade R. sedan Honorius 404, af fruktan för barbarerna, flyttat kejserliga residenset från Rom till det genom sina träsk, kanaler och befästningar mer trygga R., der han och hans efterträdare i bysantinsk vällefnad sökte glömma tidens nöd. Då bildade R. med den omkring hamnen uppståndna hamnstaden en dubbelstad af praktbyggnader. Äfven Odovakar (sedan 476) och
Teoderik den store (sedan 493) residerade der äfvensom sedermera de bysantinske exarkerna. De senare fördrefvos (omkr. 751) af langobarderna, men redan 755 intog frankiske konungen Pipin R. och öfverlemnade det jämte hela exarkatet till påfvestolen. Dock förblef påfvens makt mest endast nominel, och R. utgjorde ett hufvudstöd för kejsaren. Sedan 1375 herskade der familjen Polenta. Hos en medlem af denna familj, Guido Novello da Polenta, var Dante gäst och dog i R. 1321. 1441--1509 tillhörde R. venezianerna, eröfrades sistn. år af påfven Julius II och tillhörde sedan, med undantag af 1797--1815, Kyrkostaten ända till 1859. I krigshistorien är R. bekant genom den blodiga strid, som d. 11 April 1512 utkämpades vid Ronco, 3,5 km. från R., mellan en fransk armé under Gaston de Foix samt spanska, venezianska och påfliga trupper. Fransmännen segrade, men Gaston stupade.
Ravensberg [rafens-], fordom grefskap i westfaliska kretsen, nu en del af regeringsområdet Minden i Westfalen, kom 1348, sedan grefvarnas af R. ätt utgått, till Jülich. Vid uppgörelsen af den jülich-kleveska arfföljdstvisten 1614 förenades det med Brandenburg. Hufvudstad var Bielefeld. 1801 hade grefskapet en areal af 900 qvkm. och 90,000 innev.
Ravensberg, E. Ch. de. Se Brasseurde Bourbourg.
Ravensburg [rafens-], stad i würtembergska Donaukretsen, vid Schussen, ett tillflöde till Bodensjön, och jernvägen mellan Ulm och Friedrichshafen. 11,475 innev. (1885). Humle-, frukt- och vinodling samt liflig och mångsidig industri. Från Rudolfs af Habsburg tid (1273--91) till 1803 var R. fri riksstad.
Ravesteijn. 1. Jan Anthonisz van R., holländsk målare, f. i Haag 1572(?), d. derst. 1657, blef 1598 ledamot af dervarande Lukasgille, hvars dekan han var 1636, men ingick 1656 i ett nystiftadt »Confrèrie», i hvars lista öfver stiftarna hans namn förekommer jämte de båda följandes, alla 3 såsom skilda mästare, hvadan icke, såsom förr skett, alla med »Ravesteijn» signerade eller det namnet tilldelade bilder kunna anses vara af Jan, utan måste fördelas, ett arbete, som ännu icke är utfördt (Woermann). Hvad Jan beträffar, anses han som en af grundläggarna till det berömda holländska sättet att måla stora porträttgrupper, hvilka i Hollands konst ersätta historiemåleriet. I »Gemeentemuseum» i Haag finnas af honom fyra stora skytte- och »regent»-bilder, hvilka alla äro signerade. Den första, daterad 1616 (samma år som Frans Hals i Haarlem målade sin första stora Skyttemåltid), visar mästaren fulländad i glödande, kraftig färg, men ännu något sökt i figurernas sammanställning. I den andra, signerad 1618, som på en jätteduk skildrar 26 män, dels sittande, dels stående vid ett bord med röd duk, dels magistratspersoner, dels skytteofficerare, står han på sin höjdpunkt i anordning, färgkraft, uttryck och målningssätt. Den tredje, från 1636, ett regentstycke med 15 rådslående personer, eger samma frihet i anordning och uppfattning, men finare och mera
Källa: Project Runeberg ·