Refva segel, sjöv., minska segelarean genom att sammanvika eller upprulla och derefter sammanknyta en del af seglet medelst refsejsingar (c), små tågändar, fastsydda i de tvärs öfver seglet gående refbanden (f). På örlogsfartyg sitta refsejsingarna, försedda med öga och knäfring, fast på sjelfva rån. Refsejsingar af detta slag stickas genom de bukter, som bildas af de för sådant refningssätt långs refbandet gående samt der och hvar till detsamma fästa tåg, hvarefter ögat kränges öfver stroppen. Refvet, d. v. s. den del af seglet, som skall inknytas, upphalas och fästes till nockarna (råändarna) genom stickbultar (a), tåg, som, fästa vid rån med ena änden, instickas genom de vid ändarna af refbandet insplitsade reflödrorna (b). För att underlätta seglets upphalande till rån, hvilken, om han är en märsrå, alltid är nedfirad till eselhufvudet, användas refgölingar l. reftaljor (d), som från rånockarna gå ned till refbroken (e) straxt nedanför bottenrefvet. De olika refven få namn af första, andra, tredje o. s. v. refvet, räknadt uppifrån på råsegel och nedifrån på andra segel; det sista refvet kallas bottenref, det andra dubbelref. På en del fartyg äro märsrårna apterade för Cunninghams patentrefning, genom hvilken mekanism seglet rullas upp på rån såsom en rullgardin. För detta
Fig. 1 Fig. 2
ändamål är rån vridbar i en på dess midt sittande dubbelring, hvaruti räcken är fäst. I rännan emellan ringens kanter går rund rån bukten af märsedrejrep (ketting, hvarmed rån upphissas på stången), hvars länkar gripa in i fördjupningar i ofvannämnda jernränna. Genom att hala eller fira (släppa efter) på den ena eller andra änden af drejrepet, kan man få rån att vrida sig åt hvilket håll man vill och på det sättet intaga eller utsticka ref. För att ej hindra råns kringvridning äro äfven öfriga ringar, t. ex. för ledsegelsspiror, brassar, bramskot m. m., vridbara och seglet i dess midt uppskuret ända från råliket till bottenrefvet. För att underlätta refningen äro de flesta fartyg numera i stället försedda med dubbla märsrår, hvarigenom stora fördelar äfven i andra hänseenden vinnas, synnerligast då besättningen är liten. Undre märsseglet, hvars rå genom en räck är fäst vid eselhufvudet, motsvarar det bottenrefvade märsseglet och bergas på samma sätt som detta. Det öfre deremot, som är försedt med ett eller två ref, har skothornen fastbenslade (fästa) till undre märsråns nockar och kommer således, då det för by eller refning nedfiras, att blifva hängande slabbt (löst) på förkant af det undre märsseglet. (Fig. 1 framställer refning af ett råsegel och fig. 2 ett båt- l. gaffelsegel.) R. N.