Read Runeberg

Nordisk familjebok · första upplagan

Resen

Ämne: Danska författare, lärde och historiker · Danskar och slesvig-holsteinare

Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 13 (1889), sp. 945–946 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗

Resen. 1. Hans Poulsen R., dansk teolog, biskop, född d. 2 Febr. 1561 i byn Resen vid Holstebro, blef student i Köpenhamn 1581, filos. magister i Wittenberg 1589, professor vid Köpenhamns universitet i dialektik 1591 och i teologi 1597 samt derjämte biskop på Själland 1615. Död d. 14 Sept. 1638. R. var en rikt utrustad personlighet, lärd och skarpsinnig samt i hög grad nitisk för den rena lutherska läran. År 1605 utgaf han på latin en lärobok i logik (öfversatt till danska 1610) och afslutade kort derefter sin bibelöfversättning (1607), hvilken utmärkte sig för stor texttrohet, men föga uppfyllde fordringarna på ett godt danskt språk. Detta oaktadt lades hans arbete till grund för den senare utkommande auktoriserade öfversättningen. R:s bibelöfversättning och föreläsningar gåfvo anledning till strider med kryptocalvinismen, hvilken räknade ganska många anhängare bland presterskapet. R. blef den segrande, hans farligaste motståndare dömdes sina ämbeten förlustiga, och den lutherska ortodoxismen fick för 200 år ett obestridt herravälde inom den danska kyrkan. År 1614 skref R. på biskoparnas begäran De sancta fide (på danska Om den hellige tro), det djupsinnigaste försök den äldre danska literaturen har att uppvisa i spekulativ utveckling af den kristna trosläran. Bland R:s öfriga arbeten må nämnas Om det höjærværdige Herrens nadveres sacramente. Såsom biskop vakade R. strängt öfver presternas vandel och gaf år 1629 uppslaget till en vidlyftig förordning om kyrkotukt. -- 2. Hans Hansen R., den föregåendes son, biskop, f. 1596, blef professor i filosofi 1624 och i teologi 1635. Han deltog 1647 i genomseendet af faderns bibelöfversättning och blef 1652 biskop på Själland, men dog redan följande år. -- 3. Peder R., den föregåendes son, jurist, historiker, f. 1625, tog 1653 juris doktorsgraden i Padua och blef professor i sedelära 1657 samt i lagfarenhet 1662. Han blef 1664 derjämte borgmästare och 1672 president i Köpenhamn samt adlades 1680. Död som etatsråd 1688. Som författare är han bekant genom en okritisk, men underhållande Kong Frederik den andens krönike (1680), hvartill likväl förarbeten funnos af annan hand (Huitfeldt eller Lyschander). Han ombesörjde äfven kopparsticken samt en del af texten till Atlas danicus (1677) och ledde utgifningen af flere gamla danska lagar, Snorres Edda och de af den isländske studenten Guðmund Andersson bearbetade delarna af den äldre Eddan samt af Anderssons isländsk-latinska ordbok (1683). E. Ebg.