Sida 476
Representativ ...
Resekreditiv. Se Kreditiv.
Resektion (af Lat. resecare, afskära), med., en operation, hvarigenom man afskär eller afsågar en del af ett organ, t. ex. ett ben, en nerv e. dyl. Denna operationsmetod har stor betydelse i synnerhet inom den moderna konservativa kirurgien, som söker bevara så mycket som möjligt af kroppens lemmar. F. B.
Resele. 1. Socken i Vesternorrlands län, Resele tingslag. Areal 51,411 har. 2,240 innev. (1888). R. utgör ett konsistorioelt pastorat af 2:dra kl., Hernösands stift, Ångermanlands Vestra kontrakt. -- 2. Tingslag i Vesternorrlands län, ingår i Ångermanlands Vestra domsaga och Södra Ångermanlands Öfre fögderi samt omfattar socknarna Resele, Adals-Liden och en del af Junsele. Areal 2,127 qvkm. 6,934 innev. (1888).
Resen. 1. Hans Poulsen R., dansk teolog, biskop, född d. 2 Febr. 1561 i byn Resen vid Holstebro, blef student i Köpenhamn 1581, filos. magister i Wittenberg 1589, professor vid Köpenhamns universitet i dialektik 1591 och i teologi 1597 samt derjämte biskop på Själland 1615. Död d. 14 Sept. 1638. R. var en rikt utrustad personlighet, lärd och skarpsinnig samt i hög grad nitisk för den rena lutherska läran. År 1605 utgaf han på latin en lärobok i logik (öfversatt till danska 1610) och afslutade kort derefter sin bibelöfversättning (1607), hvilken utmärkte sig för stor texttrohet, men föga uppfyllde fordringarna på ett godt danskt språk. Detta oaktadt lades hans arbete till grund för den senare utkommande auktoriserade öfversättningen. R:s bibelöfversättning och föreläsningar gåfvo anledning till strider med kryptocalvinismen, hvilken räknade ganska många anhängare bland presterskapet. R. blef den segrande, hans farligaste motståndare dömdes sina ämbeten förlustiga, och den lutherska ortodoxismen fick för 200 år ett obestridt herravälde inom den danska kyrkan. År 1614 skref R. på biskoparnas begäran De sancta fide (på danska Om den hellige tro), det djupsinnigaste försök den äldre danska literaturen har att uppvisa i spekulativ utveckling af den kristna trosläran. Bland R:s öfriga arbeten må nämnas Om det höjærværdige Herrens nadveres sacramente. Såsom biskop vakade R. strängt öfver presternas vandel och gaf år 1629 uppslaget till en vidlyftig förordning om kyrkotukt. -- 2. Hans Hansen R., den föregåendes son, biskop, f. 1596, blef professor i filosofi 1624 och i teologi 1635. Han deltog 1647 i genomseendet af faderns bibelöfversättning och blef 1652 biskop på Själland, men dog redan följande år. -- 3. Peder R., den föregåendes son, jurist, historiker, f. 1625, tog 1653 juris doktorsgraden i Padua och blef professor i sedelära 1657 samt i lagfarenhet 1662. Han blef 1664 derjämte borgmästare och 1672 president i Köpenhamn samt adlades 1680. Död som etatsråd 1688. Som författare är han bekant genom en okritisk, men underhållande Kong Frederik den andens krönike (1680), hvartill likväl förarbeten funnos af annan hand (Huitfeldt eller Lyschander). Han ombesörjde äfven kopparsticken samt en del af texten till Atlas danicus (1677) och ledde utgifningen af flere gamla danska lagar, Snorres Edda och de af den isländske studenten Guðmund Andersson bearbetade delarna af den äldre Eddan samt af Anderssons isländsk-latinska ordbok (1683). E. Ebg.
Resereglemente, en sammanfattning af bestämmelser, gifna af K. M:t till efterrättelse vid beräknande af resekostnads- och traktaments-ersättning för extra förrättningar i statens ärenden. Redan 1681 utfärdades ett sådant resereglemente. Nu gällande resereglemente är gifvet d. 11 Febr. 1881, men deri hafva under de följande åren gjorts några ändringar och tillägg. Se vidare Resekostnadsersättning. K. H. B.
Reserv (Fr. réserve, af Lat. reservare, spara),. krigsv., kallas i taktiskt hänseende hvarje truppafdelning, som ställes till en högre befälhafvares särskilda förfogande för att sättas in, då en särskild kraftyttring erfordras, eller då en oväntad fara måste afvändas. Vid infanteriets insättande i striden behåller hvarje befälhafvare en del af sin afdelning till sitt förfogande. Denna del kallas ofta efter den afdelning, från hvilken hon uttages, kompanireserv, bataljonsreserv o. s. v. Då ett kavalleriregemente framgår till anfall, afdelar det en eller två sqvadroner till reserv att falla fienden i flanken eller möta fientliga flankanfall. Vid artilleriet afdelas endast undantagsvis särskild reserv. Redan i äldre tiders stridsordningar finner man reserver, t. ex. triarierna i romerska legionen, och i Gustaf II Adolfs slagordning märkas såväl mindre reserver som någon gång en större sådan. I 18:de årh:s lineartaktik var andra träffen väl ett slags reserv, men indrogs vanligen snart i första träffens strid och uppfyllde föga sitt ändamål. Napoleon I insåg till fullo reservens, den allmänna reservens, stora uppgift, och han vann sina förnämsta segrar hufvudsakligen genom det utmärkta sätt, på hvilket han förstod att använda sin reserv. De bästa trupperna, gardet och grenadiererna, tillhörde den ganska stora reserven. När kejsaren väl förledt fienden att sätta in alla sina trupper i striden, och då han funnit den punkt, der slaget med största fördel kunde afgöras, dröjde han icke att der kasta in reserven, hvars våldsamma stöt vanligen afgjorde utgången. Då befälhafvarna med nutidens kraftiga eldvapen föga kunna beherska de i striden insatta trupperna, består ledningen hufvudsakligen i reservernas insättande, till följd hvaraf dessa vunnit än mera i betydelse. -- Specialreserver benämnas vid försvaret ofta de reserver, som tillhöra enskilda delar af ställningen (stridsgrupper). -- Med strategiska reserver förstår man de truppafdelningar, som uppställas, hälst vid en terrängafskärning, på något afstånd bakom den opererande armén för att skydda dess rygg, för att tjena till dess förstärkning, då så, erfordras, och slutligen för att i händelse af motgång upptaga densamma. För dessa ändamål kunna äfven särskilda reservarméer sammandragas. -- I den moderna arméorganisationen
Källa: Project Runeberg · ·
