Resjid pasja

Resjid pasja, Mustafa Muhammed, turkisk statsman, född 1802, var sekreterare vid fredsverket i Adrianopel 1829 och afslöt å Portens vägnar freden i Kutahia 1833. Under två års vistelse i Paris och London såsom sändebud gjorde han sig förtrogen med Vesterlandets civilisation. Hemkommen vardt han i Nov. 1837, trots intriger och afundsmän, utrikesminister och i början af 1838 upphöjd till pasja. Med honom kom en ny anda in i det turkiska riket. Stödd på sultan Mahmuds förtroende, tog han itu med den svåra uppgiften att förena turkisk nationalitet med modernt europeiska element. Statsrådets ombildning och militärväsendets ordnande voro de första frukterna af denna verksamhet. Mot slutet af 1838 måste han på grund af ryska stämplingar afbryta reformarbetet för att i en utomordentlig mission till Frankrike och England verka för Portens sak i den egyptiska frågan. Han knöt då de förbindelser med Stratford Canning, som framdeles blefvo af sådan betydelse. På hösten 1839 återinträdde R. på sin post som utrikesminister, och åter tog reformverket fart. Det var han, som lade grunden till Turkiets pånyttfödelse, då han d. 2 Nov. 1839 offentliggjorde den berömda hatt-i-sjerîfen i Gylchané, hvilken lag ordnade statens verksamhet. Nu lyckades han ock, på grundvalen af qvadruppel-alliansen i London 1840, bringa konflikten med Egypten till en lycklig utgång. Sultan Abd-l-medjid gynnade honom, men för en hofkabal måste han i Mars 1841 gifva vika. Åren 1845--55 var han åter -- med några smärre afbrott -- den turkiska politikens ledande man, sedan 1846 såsom storvesir. Han stödde sig hufvudsakligen på England (Stratford Redcliffe i Konstantinopel). Med vishet och kraft ledde han händelserna, tills de mynnade ut i Krimkriget; men det lades honom till last, att Turkiet under krigets fortgång sköts i bakgrunden, och hans anseende sjönk i samma mån, som England öfverglänstes af Frankrike. I Juli 1855 undanträngdes han af yngre förmågor, Fuad och Ali pasja. Han kom dock åter, i Nov. 1856, genom Englands inflytande i regeringens spets. Död 1858. Kj.