Abdu-l-asis, turkisk sultan från 1861, född 1830. Hans företrädare var hans broder Abdu-l-medjid. Genast från början af sin regering visade Abdu-l-asis allvarliga föresatser att reformera sitt land. Han stadfäste Chatt-i-sjerif från Gul-chane (se Abdu-l-medjid), nedsatte civillistan från öfver 70 till 12 millioner piaster, förklarade sig vilja inskränka sitt harem o. s. v. Men redan följande året tycktes han hafva öfvergifvit sina reformplaner -- en snart öfvergående sinnessjukdom, som lär hafva uppkommit af misströstan om hans lands framtid, sades vara orsaken dertill --; i synnerhet slösade han mycket på sin här. Emellertid hyste han ingen tvekan att bryta sitt lands fördomar. Hos den nye vicekonungen i Egypten gjorde han 1863 ett besök, tvärt emot sitt lands sed. Stor förundran väckte den rundresa han företog 1867 under verldsutställningen i Paris. Denna resa synes hafva ännu ytterligare stärkt honom i hans reformplaner. I ett slags trontal, hvilket han 1868 höll inför ett nybildadt statsråd, som bestod af 34 muhammedaner och 16 kristna, tillkännagaf han sin benägenhet för den europeiska civilisationen. Men inre uppror och andra förvecklingar togo hans och hans ministrars hela uppmärksamhet i anspråk. Upproret på Kandia lyckades visserligen hans ministrar Ali Pascha och Fuad Pascha leda till ett för Turkiet fördelaktigt slut; men Servien deremot hade framgång i sin sträfvan efter sjelfständighet (1867). Vicekonungen af Egypten, hvilkens försök att göra sig oberoende af sultanen länge voro fruktlösa, visste att begagna sig af dennes penningeförlägenhet för att 1873 tilltvinga sig nästan alla en sjelfständig furstes rättigheter. Abdu-l-asis laglige efterträdare är hans brorson Mehemed Murad.
Nordisk familjebok · första upplagan
Abdu-l-asis
Ämne: Turkiska sultaner och statsmän · Orientaliska furstar, orientalister och historieskrivare
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 1 (1876), sp. 28–29 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗