Restituera

Restituera (Lat. restituere], återställa, tillbakagifva, återlemna; återinsätta i förlorade rättigheter. -- Restitution. 1. Återställelse, tillbakalemnande; ett i vissa fall medgifvet återbärande af erlagda tullumgälder (jfr Drawback). -- 2. Jur. Återställande af en enligt den stränga rättens fordringar tillintetgjord rättighet eller rättsbehörighet. Enligt svensk lag kan restitution dels af konungen i nådeväg meddelas, dels såsom ett särskildt rättsmedel anlitas för den, som drabbats af en rättsförlust. Den restitution, som i nådeväg meddelas, afser återställande af ett rättstillstånd, som blifvit af någon förverkadt eller försämradt till straff för förbrytelser, hvartill han genom laga kraftvunnet utslag i ett anhängiggjordt brottmål känts skyldig. Den kan således icke förekomma annat än i brottmål och består dels i återgifvande af förverkadt gods, hvarunder äfven äro att hänföra ålagda böter, dels i återskänkande af ämbeten och sociala förmåner, hvilka blifvit någon fråndömda, dels i rehabilitation af den, som förlorat medborgerligt förtroende eller eljest blifvit obehörig att utöfva medborgerliga eller politiska rättigheter. Denna restitutionsrått tillkommer konungen på grund af den honom i R. F. § 25 tillerkända rätt att »återgifva ära och till kronan förverkadt gods». Denna rätt är dock noga begränsad till hvad till straff och straffpåföljd hör, men omfattar icke rätt att befria från det skadestånd, hvilket såsom civil påföljd ådömes (jfr Benådningsrätt). Hvad beträffar restitution såsom särskildt rättsmedel, får anledningen till rättsförlusten icke vara någon rättsstridig handling, vare sig af den, som drabbas af rättsförlusten, eller af någon annan, ty i senare fallet har man att fordra upprättelse vid domstol och i förra fallet kan benådning användas. Orsaken måste bero af särskilda förhållanden, som innebära giltig ursäkt för den uraktlåtenhet att iakttaga de med rättighetens utöfning förknippade föreskrifter, hvilkas åsidosättande eller förbiseende vållade rättighetens förlust. Denna restitution kan afse verkliga rättigheters återställande, t. ex. medborgarerätt, som upphört genom bosättning i annat land, återbekommande af medel, som obehörigen influtit i statskassan. Oftast afser den återställelse af en till följd af uraktlåtet uppfyllande af vissa föreskrifna vilkor upphäfd behörighet att göra en rättighet gällande. Såsom de vigtigaste af dessa böra märkas återställelse af laga tid, som försuten är, restitutio fatalium, och resning af dom, som vunnit laga kraft (se Resning). Restitution kan afse fall, som komma under lag, hvilken af konung och riksdag gemensamt stiftas; rättigheten till restitution beror då af denna lag samt beviljas af konungen eller den myndighet, som lagen bestämmer. Så upptagas restitutionsfrågor af finansiel natur af vederbörande myndighet, resning af dom samt restitutio fatalium af Högsta domstolen, enligt R. F. § 18. Afser restitution förhållanden, som höra under konungens ekonomiska lagstiftningsmakt, så tillkommer densammas beviljande konungen eller underordnad administrativ myndighet, åt hvilken konungen uppdragit det, när goda skäl derför finnas. Restitutio fatalium i administrativa mål hör äfven under konungens administrativa makt efter hvad senare tids praxis gifvit vid handen. H. L. R.