Resning. 1. Jur., återgifvande af försuten tid för sökande af ändring i domstols utslag. Resning sökes hos konungen i Högsta domstolen. För ansökningens upptagande erfordras, att de för ändrings sökande hos konungen i 30 kap. 18 § Rättegångsbalken stadgade s. k. praestanda blifvit fullgjorda. Resning må medgifvas, endast när sökanden »visar synnerlig orsak och skäl». Ansökan om resning utgör ej hinder för verkställighet å den dom sökanden vill hafva ändrad. Ofta nog användes beteckningen resning äfven för »återbrytände af dom» (se d. o.). -- 2. Sjöv., ett fartygs hela tackläge (master och stänger) med hänseende till dess höjd öfver vattenytan; en samling timmer, liggande ofvanpå hvarandra i vinkeln emellan kölen och stäfvarna. Det nedersta vinkelformade timret kallas resningsknä. Se Förtimring.