Revolution

Revolution (af Lat. revolvere, åter upprulla), omhvälfning, plötslig och genomgripande förändring; våldsamt utbrott af naturkrafter, genom hvilket någon del af jordytan omgestaltas; hastigt försiggången och djupgående förändring i vetenskapliga åsigter, i religiösa föreställningar, seder, moder el. dyl.; polit., statshvälfning, en med våldförande af statens rättsordning åvägabragt, grundlig omgestaltning i en bestående statsförfattning, framförallt i regeringsformen; astron., himmelskropps omloppstid (se d. o.) i dess rörelse kring en annan himmelskropp. -- Statshvälfningar hafva varit ingalunda sällsynta historiska företeelser alltsedan gamla tiden. De beteckna vändpunkter i folkens lif och ega sin förutsättning i allmänt utbredda, men länge tillbakaträngda behof af politiska reformer. Trycket kan slutligen blifva outhärdligt och lidelserna deraf så uppeggade, att de skaffa sig luft i en revolution. När hoppet om reform slocknar hos ett lifskraftigt folk, när regelmässig utveckling är omöjliggjord, då begynner revolutionens febertillstånd, och då kan hvälfningen framkallas af en skenbart ringa anledning. Från reform skiljer revolutionen sig deri att hon genomdrifrer förändringen med våld, i form af författningsbrott, och vid bestämmandet af den nya författningens innehåll går till väga utan skonsamhet mot den historiska, ännu ej utlefda rätten. Men fastän revolutionen vanligen är ett rättsbrott, behöfver den derför ej vara en förbrytelse, ty ofta är det den högre, undertryckta rätten, som i en revolution bryter sig väg och söndersliter de otillbörliga banden på sin utveckling. Emellertid är revolutionen alltid en betänklig och fruktansvärd ytterlighet, i detta afseende jämförlig med ett krig i den yttre politiken och medförande samma ansvar för upphofsmännen. En revolution går ofta längre än de ursprunglige ledarna tänkt och velat. Den lössläpper de lidelser, som slumra i nationen, och af hvilka de ädla kunna i första hänförelsen förherska, men under fortgången alltför lätt de egoistisk-brutala hejdlöst bereda sig en tummelplats. En sådan hvälfning medför dessutom på det ekonomiska området störing af krediten, arbetsinställelser och värdefall, hvarjämte statens finanser lida en svår stöt. Ofta följa i släptåg en förderflig reaktion eller inbördes krig och förvecklingar med utrikes makter, hvartill kommer att den nygrundade stats- och rättsordningen i början är vacklande. -- Revolutioner kunna äfven utgå från de regerande (t. ex. Gustaf III:s 1772) och kallas då vanligen statsstreck, om förloppet är snabbt. Den s. k. palatsrevolutionen, genom hvilken en statschef störtas medelst intrig och en annan sättes i hans ställe, är ingen verklig revolution. Jfr Kontrarevolution, Reaktion och Reform. -- Revolutionär, som tillhör, innebär eller syftar till en revolution; omstörtnings-; deltagare i en statshvälfning.