Rhinanthus

Rhinanthus L., bot., ett slägte af ettåriga örter med 4-kantig stjelk, motsatta, hela blad och blommorna samlade i en axlik, vanligen gles klase. Blomfodret är uppblåst, med plattade sidor och bukig framkant, olikformigt 4-klufvet. Blomkronan är 2-läppig, med hjelmlik, från sidorna hoptryckt, 2-tandad öfverläpp, icke kortare än den djupt, i 3 nästan omvändt äggrunda flikar klufna underläppen. Kl. Didynamia L. och gruppen Rhinanthaceae bland Personatae L. Frukten är en flerfröig kapsel af platt, nästan cirkelrund form (»penningegräs»), hvilken vid mognaden blir torrskalig, så att fröna skallra i densamma, då stjelken skakas (»höskallra», »skallergräs»). De båda svenska arterna, Rh. major Ehrh. (skärmblad blekgula) och Rh. minor Ehrh. (skärmblad mörkgröna), äro allmänna å ängar och betesmarker. Rhinanthus-arterna äro snyltväxter, så tillvida som de med sugvårtor å sina rötter häfta sig vid andra växters rötter och taga näring från dem. Jfr Melampyrum. O. T. S.