Riemann

Riemann [rim-], Hugo, tysk musikteoretiker, f. 1849, blef 1873 filos. doktor i Göttingen samt 1881 lärare vid konservatoriet i Hamburg. Bland hans arbeten märkas Musikalische syntaxis (1877), Skizze einer neuen methode der harmonielehre (1880), Musiklexikon (1882, 1887), Neue schule der melodik (1883), Vergleichende klavierschule (s. å.), Musikalische dynamik und agogik (1884), Opernhandbuch (1884--87) och Lehrbuch des kontrapunkts (1888). Dessutom har han skrifvit diverse instrumentalkompositioner, Systematische treffübungen, pianoetyder m. m. R. är tvifvelsutan samtidens främste musikteoretiker och har kraftigt, om ock något för spekulativt experimenterande, bidragit till såväl utvecklingen af en rationel metodik som ock fullföljandet af v. Oettingens harmoniska och Westphals rytmiska teorier. Hans häpnadsväckande flit förleder honom stundom till öfverproduktion och bristande noggranhet, men hans arbeten äro i hvarje fall högst skarpsinniga, eggande och intressanta. A. L.