Ringmur

Ringmur. 1. Befästningsk., en i fästningar vanligen på grafbottnen uppförd fristående mur, som omgifver en eller flere hela fronter och är afsedd att utgöra ett stormhinder framför hufvudvallen. Höjden bör derför vara omkr. 5 m. Är muren försedd med skottgluggar, säges han vara krenelerad. Är han icke inrättad till försvar, göres han helt tunn och kallas då palissadmur. -- 2. Metallurg., äldre namn på den beklädnadsmur (jfr Jern, sp. 1123), som omgifver sjelfva pipmuren i en masugn. I gamla tidens masugnar brukade denna mur ofta göras af mer eller mindre väl tuktad gråsten. Numera göres den alltid af tegel. 1. O. A. B. 2. C. A. D.