Sida 606
Rimbokstäfver ...
svalgring samt en kedja af bukganglier. I denna klass af maskarna sammanföras 2 från hvarandra rätt mycket afvikande djurformer: Hirudinea (Discophora) och Chaetopoda. De förra (se Discophora) sakna alldeles fötter (jfr Blodigel). Chaetopoda, äfven kallade Annelida Polychaeta l. Setigera (se Borstmaskar) hafva på rudimentära fötter borstknippen, hvilka göra tjenst som förflyttningsorgan.
Ringmur. 1. Befästningsk., en i fästningar vanligen på grafbottnen uppförd fristående mur, som omgifver en eller flere hela fronter och är afsedd att utgöra ett stormhinder framför hufvudvallen. Höjden bör derför vara omkr. 5 m. Är muren försedd med skottgluggar, säges han vara krenelerad. Är han icke inrättad till försvar, göres han helt tunn och kallas då palissadmur. -- 2. Metallurg., äldre namn på den beklädnadsmur (jfr Jern, sp. 1123), som omgifver sjelfva pipmuren i en masugn. I gamla tidens masugnar brukade denna mur ofta göras af mer eller mindre väl tuktad gråsten. Numera göres den alltid af tegel. 1. O. A. B. 2. C. A. D.
Ringning. Se Begrafning, sp. 138, Klocka och Klockare.
Ringnot. Se Not.
Ringorm kallas ett hos såväl menniskor som hos nötkreatur, hästar och hundar förekommande hudutslag, som gifver sig tillkänna genom att i huden uppstår en mängd gråa, kliartade skorpor i form af smärre, runda fläckar, hvilka småningom utbreda sig. Sjukdomen förorsakas af en svamp, som vegeterar i öfverhuden och i håren, hvarigenom de senare af brytas, och från huden å ställen, der svampen utvecklat sig, uppkommer en riklig förökning af öfverhudsceller, hvilken åter gifver anledning till uppkomsten af ofvan nämnda hudskorpor. Sjukdomen är långvarig och angriper oftare yngre nötkreatur än äldre sådana, och den kan från husdjuren öfverföras på menniskor. -- Denna sjukdom har länge varit känd under en mängd olika namn, såsom Porrigo scutulata, Tinea tondens, Herpes circinatus (H. tonsurans) m. fl. Dess parasitära natur upptäcktes 1845 samtidigt af Gruby i Paris och Malmsten i Stockholm, som kallade svampen »hårskärande mögel», Trichophyton tonsurans, och sjukdomen Trichomyces tonsurans. På menniskokroppen förekommer den mest på den hårbeklädda delen af hufvudet, men kan äfven sprida sig till hårlösa delar och har vanligen samma utseende som det ofvan beskrifna utslaget hos djuren. Åkomman är smittsam och svår att utrota. De angripna håren böra utryckas med pincett och svampen förstöras genom tjenliga medel, som endast af läkare böra ordineras. C. A. L. F. B.
Ringref. Se Korallref.
Ringränning. Se Karusell.
Ringsjön, Skånes näst största insjö, ligger i Malmöhus län, Onsjö och Frosta härad. Den har en areal af 4,261 har och ligger 55,8 m. öfver hafvet. Genom en norr ifrån nedskjutande landtunga, på hvilken Bosjökloster ligger, delas sjön i två delar, Vestra och Östra R., af hvilka den senare är nära dubbelt större än den förra. Öfver sundet mellan de båda hälfterna fans förr färjeförbindelse; numera går en bro deröfver. Den vattenmängd R. mottager genom Hörby- l. Osbyholms-ån från ö. samt Qvesarumssjöns aflopp från n. samt några andra små åar är obetydlig. Sjöns djup lär ock ingenstädes uppgå till 12 m., och stränderna äro så långgrunda, att några större farkoster ej kunna användas. Genom Rönneån har sjön aflopp till Kattegatt.
Ringstadholm (Ringstadaholm), under medeltiden slott på en holme i Motala ström, något nedanför dess utlopp ur Glan, ofvan fallet vid Fiskeby. Det ansågs på sin tid som ett af de starkaste i Sverige; nu återstå deraf högst obetydliga lemningar. R. omtalas första gången 1316. Genom byte kom det 1377 i Bo Jonssons ego och var säte för en af hans fogdar, som hade uppbörden af de närmaste häraden, hvilka kallades Ringstadaholms län. 1404 indrogs det till kronan. 1425 satte konung Erik Henrik Styke, af tysk härkomst, till höfvitsman derstädes. Han måste 1434 uppgifva slottet till Engelbrekt. I början af år 1470, då det innehades af Trotte Karlsson (Vase), som deltog i sin broder Eriks uppror, vardt det med den kringboende allmogens biträde intaget och uppbrändt.
Ringsted, stad i mellersta Själland, Sorö amt, med 2,127 innev. (1880). Handeln är obetydlig, men enskilda industrigrenar, såsom bryggeri, cementtillverkning och skomakeri, drifvas i stor skala jämte landtbruk. Den stora och vackra S:t Bents kyrka förskrifver sig från år 1080 och tillhörde ursprungligen ett benediktinkloster. Det är en af Danmarks märkligaste kyrkobyggnader, en treskeppig korskyrka i rundbågsstil, 58,8 m. lång, 18,6 m. bred och 16,8 m. hög, med ett lågt torn öfver korsets midt. Knut Lavard skrinlades der 1170 efter sin kanonisering, och sedan mottog kyrkan stoftet af många af hans ätt, Valdemar I och II, Knut VI, Erik Plogpenning och Erik Menved jämte deras drottningar, den svenske konungen Birger Magnusson och hans gemål, Märta (Margareta), samt den svenska drottningen Rikissa (Valdemar I:s dotter). R. är en af Själlands äldsta städer. Under medeltiden höllos der ofta danahof; der hyllades konungarna ända till 1584. Också landstingen höllos i R. till år 1803. E. Ebg.
Ringström, Johan Erik, sinolog, f. i Roslagen 1746, studerade i Upsala, då han mottog anbud att följa en fransk officer till hans hemland och der söka anställning i armén. Han ingick vid ett artilleriregemente, men tog snart afsked och egnade sig åt språkvetenskapliga studier, lärde kinesiska hos J. de Guignes i Paris samt företog resor till Spanien, Portugal och Italien. Hemkommen blef R. translator i kansliet, en befattning, som han innehade omkr. 40 år. Dessutom skall han hafva varit sakförare. I handskrift utarbetade han under denna tid en Kinesisk grammatik, en Kinesisk ordbok (från latin till kinesiska, 1813) samt en Karaibisk-svensk ordbok (1806), alla i K. biblioteket. En annan frukt af hans kinesiska studier var
Källa: Project Runeberg ·