Ringorm

Ringorm kallas ett hos såväl menniskor som hos nötkreatur, hästar och hundar förekommande hudutslag, som gifver sig tillkänna genom att i huden uppstår en mängd gråa, kliartade skorpor i form af smärre, runda fläckar, hvilka småningom utbreda sig. Sjukdomen förorsakas af en svamp, som vegeterar i öfverhuden och i håren, hvarigenom de senare af brytas, och från huden å ställen, der svampen utvecklat sig, uppkommer en riklig förökning af öfverhudsceller, hvilken åter gifver anledning till uppkomsten af ofvan nämnda hudskorpor. Sjukdomen är långvarig och angriper oftare yngre nötkreatur än äldre sådana, och den kan från husdjuren öfverföras på menniskor. -- Denna sjukdom har länge varit känd under en mängd olika namn, såsom Porrigo scutulata, Tinea tondens, Herpes circinatus (H. tonsurans) m. fl. Dess parasitära natur upptäcktes 1845 samtidigt af Gruby i Paris och Malmsten i Stockholm, som kallade svampen »hårskärande mögel», Trichophyton tonsurans, och sjukdomen Trichomyces tonsurans. På menniskokroppen förekommer den mest på den hårbeklädda delen af hufvudet, men kan äfven sprida sig till hårlösa delar och har vanligen samma utseende som det ofvan beskrifna utslaget hos djuren. Åkomman är smittsam och svår att utrota. De angripna håren böra utryckas med pincett och svampen förstöras genom tjenliga medel, som endast af läkare böra ordineras. C. A. L. F. B.