Robeck

Robeck, Jonas, svensk jesuit, f. i Kalmar 1672, blef student i Upsala, der han vistades i tio år, och sedan kollega vid trivialskolan i Kalmar. Grubblande och orolig, lemnade han omsider fäderneslandet 1704, for omkring i Tyskland och slog sig ned i Hildesheim. Der blef han bekant med jesuiter, antog katolicismen och undergick 1705 den s. k. första tonsuren. R. skickades sedan i vigtiga uppdrag till Wien och Rom, blef 1712 subdiakonus, sedan diakonus och prest. 1714 blef han af polske biskopen i Livland förordnad till konfessionarius, och 1716 förklarades han af påflige nuntien i Tyskland för apostolisk prest, med rätt att hålla gudstjenst hvar han ville. 1727 kom han till Osnabrück och blef der förordnad till husprest hos en katolik nära Hamburg. Omsider beslöt han att lefva alldeles för sig sjelf, endast sysselsatt med dödsbetraktelser och skrifters författande. Han begaf sig derför 1734 till Rinteln, der han lefde nästan alldeles afskild från menniskor, blott meddelande sig med en professor Funck. Genom denne fördelade han ock sina få egodelar samt anhöll, att han måtte låta trycka något af de nio arbeten R. författat och till honom öfverlemnat. Sommaren 1735 reste han till Bremen, hvarifrån han till Funck öfversände återstoden af sina tillhörigheter, samt for derpå en dag ensam ut i en båt på Weser. Några dagar derefter återfann man hans lik tre mil från staden vid en by, der det begrofs. Det arbete, i hvilket han försvarat sjelfmordet, utgaf Funck, efter författarens uttryckliga vilja och med vederläggande anmärkningar, 1736, under titel Exercitatio philosophica de morte voluntaria philosophorum et bonorum virorum. -rn.