Roederer

Roederer [redrär], Pierre Louis, grefve, fransk politiker och skriftställare, f. 1754, vardt 1782 parlamentsråd i sin födelsestad Metz och valdes 1789 till medlem af riksförsamlingens tredje stånd. Han var deri en synnerligt verksam medlem af venstern och medverkade ifrigt till många af de reformer, som då vidtogos. Han utsågs 1791 till allmän åklagare (»procureur general syndic») inom Seine-departementet. Vid revolutionen d. 10 Aug. 1792 var det han som förmådde Ludvig XVI att med sin familj taga sin tillflykt till Lagstiftande församlingen. R. vardt 1796 ledamot af Institutet och anställdes såsom lärare i nationalekonomi vid Écoles centrales. Han lemnade verksamt bistånd vid Bonapartes statskupp d. 18 Brumaire och utnämndes kort derefter till en af presidenterna i »conseil d'état». Äfven på denna plats visade R. sin ovanliga organisationsförmåga; inrättandet af prefektämbetet och utarbetandet af mediationsakten för Schweiz voro bl. a. hans verk. Han blef senator 1802, fick s. å. högsta ledningen af teater- och undervisningsväsendet, adlades 1804, kallades 1806 till finansminister hos konung Josef Bonaparte i Neapel, blef 1809 grefve och utnämndes 1810 till ministerstatssekreterare för storhertigdömet Berg. Han utnämndes till pär 1815, men miste efter restaurationen sina värdigheter och tröstade sig då genom att på sitt gods återupplifva Hôtel de Rambouillets vittra umgängestraditioner. 1832 återinsattes han i pärsvärdigheten. Död 1835. Såsom historisk skriftställare var R. ganska originel, men böjd för paradoxer. Han författade bl. a. Louis XII et François I:er (1820--25) och Mémoire pour servir à l'histoire de la société polie en France (1835). Hans samlade Oeuvres utgåfvos 1853--59 i 8 bd af hans son, baron Antoine Marie R. (f. 1782, pär 1845, d. 1865), som äfven uppträdde såsom författare, bl. a. i tullfrågan.