Rönö

Rönö, kungsgård om 41 /2 mtl i Rönö socken, Östergötlands län, vid en smal, nu till största delen igenvallad vik af Östersjön, som troligen omflutit hela gården. R. omtalas under medeltiden. Det hade tillhört biskopsstolen i Linköping, men innehades under Albrekts tid af riksråden Karl Ulfsson af Tofta och hans son Knut, från hvilka drottning Margareta 1389 inlöste gården, hvarefter hon gaf den till domkyrkan i Linköping. Ett slott uppfördes snart derefter, hvilket vid Engelbrekts resning innehades af Albrekt Styke, men intogs af biskop Knuts trupper 1434. Genom reformationen indrogs R. till kronan och nämnes 1558 som ladugård under Stegeborg. Det beboddes senare af Johan III:s gemål Gunilla Bielke och son hertig Johan, donerades 1630 till pfalzgrefven Johan Kasimir och innehades af sonen hertig Adolf Johan, men reducerades 1689. Gården har sedermera varit än förpantad, än utarrenderad. Det gamla starka slottet förstördes 1497 på Sten Stures befallning. Sedermera byggdes ett nytt slott af Johan III, men detta brändes af ryssarna 1719 och blef sedan ytterligare nedbrutet. Nu återstår endast en mindre ruin.