Read Runeberg

Nordisk familjebok · första upplagan

Vängarn

Ämne: Kungsgårdar · Svenska gods, herrgårdar och slott

Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 17 (1893), sp. 1589–1590 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗

Vängarn (Venngarn), kungsgård i S:t Olofs socken, Upland, Stockholms län, vid Mälarens vik Garnsvikens vestra strand, straxt n. om Sigtuna. 10 mtl, med en areal af 913 har och ett taxeringsvärde af 200,000 kr. Kungsgården är utarrenderad mot en summa af 6,150 kr. – V., som under medeltiden hette Vinagarna, var enligt en legend under hednatiden »drottning Disas» residens (en på gården förvarad målning från M. G. De la Gardies tid framställer scener ur Disas saga). Genom riksrådet Måns Karlssons af Eka gifte med Sigrid Eskilsdotter (Banér) kom gården till Ekaslägten och ärfdes af Måns Karlssons dotterson konung Gustaf I. V. behandlades sedermera som kronogods och förläntes 1568 till Johan III:s svåger hertig Magnus af Sachsen, hvilkens son hertig Gustaf af Sachsen lät till ett gammalt hus af gråsten 1594 bygga ett hus af tegel så nära det förra, att de synts vara ett. Sedermera tillföll V. Gustaf II Adolf, som 1627 bortgaf det till grefve F. B. von Thurn, hvilkens son grefve H. von Thurn 1653 sålde det till grefve M. G. De la Gardie. Från denne reducerades det, men han fick behålla det på sin lifstid, och han afled der 1686. Han satte slottet vid V. i det skick, hvari det ännu befinner sig. Sedermera har det under olika vilkor varit upplåtet till personer af slägterna Fleming, Piper, Gyllenborg, Gerner, Printzensköld, Posse och Ihre. Närmaste jernvägsstation är Märsta. B. S.