Ropare (Fr. porte-voix) kallas ett instrument, medelst hvilket man kan göra sig hörd på långt afstånd. Roparen består vanligen af ett rakt, koniskt metallrör, som i den smalare änden har ett vidt munstycke, i hvilket man talar eller ropar, och i andra änden ett klockstycke. Instrumentet uppfanns 1670 af Samuel Morland. Sannolikt beror dess kraftiga verkan på resonansen af den i roparen inneslutna luftpelaren. De å fartyg använda roparna äro sällan öfver 2 m. långa. I England har man förfärdigat en 7 m. lång ropare och med den lyckats göra sig förstådd på nära 4 km. afstånd. Oartikulerade ljud kunna med en god ropare utkastas 5 à 6 km. A. Bi-n.
Nordisk familjebok · första upplagan
Ropare
Ämne: Instrument och mätinstrument · Fysik, mekanik och instrument
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 13 (1889), sp. 1408 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗