Rots (T. rotz) veterinärv., med., en smittsam sjukdom, som angriper företrädesvis hästar, men äfven kan öfverföras på åtskilliga andra däggdjur samt på menniskor. Sjukdomsprocessen har företrädesvis sitt säte i luftvägarnas slemhinna, i lungorna, i huden och i lymfkörtlar samt begynner under uppträdandet af små, hampfröstora svulster i nyss nämnda kroppsdelar, hvilka svulster sönderfalla samt på slemhinnor och hud bilda rötsår, hvaremot de i andra kroppsdelar hårdna genom infiltration af kalksalter. Då rotsprocessen förekommer i huden, har man kallat sjukdomen springorm. -- Orsaken till rots är en klyfsvamp, den s. k. rotsbacillen (bacillus mallei), hvilken ganska långsamt förökar sig i nyssnämnda kroppsdelar, men äfven kan odlas utom djurkroppen, t. ex. på kokt potates och på stelnadt blodserum. Den kan bibehålla sin växtkraft utom djurkroppen i 3--4 månader, men förstöres lätt genom upphettning vid + 80° C., genom 5 proc. vattenlösning af karbolsyra och genom en lösning af en tusendedel qvicksilfversublimat i destilleradt vatten. Rots uppkommer sålunda endast genom smitta från af sjukdomen angripet djur, och någon annan sjukdom öfvergår aldrig till rots. Kännetecken på sjukdomen, då den är utbildad, äro: utflöde af slemblandadt var från ena eller båda näsborrarna, rötsår å näsans slemhinna, hvilka äro omgifna af ojämna, späcklika kanter, samt förhårdning och ansvällning af lymfkörtlarna i käkgropen. Derjämte förekomma hosta, besvärlig andning och långsam afmagring. Har sjukdomen först börjat i huden, eller har hudlidande sällat sig till förut nämnda symtom, förekomma strängformiga svulster i och under huden, på hvilka svulster der och hvar uppstå bölder, som öppna sig samt qvarlemna kraterformiga rötsår, hvilka sällan läka sig. Tillika ansvälla närgränsande lymfkörtlar. Med rots (springorm) behäftade hästar dö efter förloppet af några månader. Sällan har sjukdomen ett hastigare förlopp. Af rots angripen häst skall dödas, hvarvid förfares enligt föreskrifterna i k. förordn. d. 23 Sept. 1887 och k. Medicinalstyrelsens kung. d. 19 Mars 1888. Egaren åtnjuter af allmänna medel ersättning med hälften af hästens värde.
Genom intim beröring med rotssjuka djur kan äfven menniskan blifva angripen af rotssmittan (rotsbacillen). Smittan synes vanligen öfverföras från de sjuka djurens sekret och blod, men den kan meddelas äfven genom förtärande af sjukt kött och möjligen äfven genom blotta inandningen af luften kring ett sjukt djur. Efter ett inkubationsstadium af 3 dagar till 3 veckor visar sig sjukdomen i bildning af knölar, hvilka snart bryta upp i sår med stinkande sekret, svullna kanter, röd omgifning och obenägenhet för läkning, hvarvid de gerna utbreda sig maskformigt (hvaraf tyska namnet wurm). Dessa knölar och sår uppträda än på huden, än på slemhinnor, såsom i näsan, halsen och luftvägarna, än i inre organ, såsom magen, lungorna, lefvern, mjelten, njurarna och t. o. m. i centralnervsystemet. Härtill komma allmänt illamående, frossbrytningar och feber, stundom äfven ett tyföst tillstånd. Sjukdomens förlopp är akut i några veckor eller kronisk i månader och åratal. Den akuta formen är farligare och nästan alltid dödlig; i den kroniska räddas vanligen omkr. 50 proc. Behandlingen består mest i antiseptiska medel ut- och invärtes. C. A. L. F. B.