Rotstock

Rotstock, rhizoma, bot., en art jordstam, som vanligen är mångårig och har en långsträckt, cylindrisk eller kantig form, med stundom långa, men oftare helt korta mellanstycken, hvilkas leder ofta nog äro omgifna af bladslidor eller visa ärr efter bladfästen. Rottågor utgå från dels lederna, dels mellanstyckena, stundom ordnade i vinkelböjda linier. Rotstockarna äro icke sällan förgrenade och hafva ibland uppstigande eller upprät ställning, men oftare vågrät, krypande riktning. De tillväxa i ena (främre) änden, från hvilken (likasom från lederna hos somliga) blad och blombärande stjelkar utvecklas, samt bortdö småningom i den andra änden, hvilken derigenom blifver liksom afbiten (såsom hos Succisa pratensis M., Crepis praemorsa o. s. v.). Rotstockar kunna uppnå en betydlig längd och utbreda växtens område, t. ex. hos Carex arenaria L., Pteris aquilina L. och många andra. I rotstockarna förvaras under vintern upplagsnäring, som nästa vår användes till utveckling af nya växtdelar. Genom sin plats under jorden eller i den dyiga bottnen af vattensamlingar (kalmus, näckrosor, svärdsliljor o. s. v.) äro de skyddade för åverkan samt bevara sålunda individen och arten. Många rotstockar innehålla medicinskt verksamma ämnen samt insamlas derför och användas såsom läkemedel (kalmus, mästerrot, blodrot o. s. v.) eller derjämte såsom kryddor (ingefära, gurkmeja, galgorot m. fl.). Somliga rotstockar innehålla riklig mängd af stärkelse, t. ex. Marantha arundinacea, som lemnar den bekanta arrow-stärkelsen, Curcuma leucorrhiza, Arum maculatum och Colocasia esculenta, hvilka alla lemna arrow-liknande stärkelseslag. O. T. S.