Rotvälska, rådbråkadt eller rent af obegripligt språk. Ordet är lånadt från tyskan, der redan under medeltiden tjufvars och skälmars afsigtligt tillkrånglade språk kallades rôtwalsch, d. v. s. falsk (rôt, röd, rödhårig, falsk) »välska» (romanskt språk). Äfven i våra dagar förekommer dylik afsigtlig rotvälska litet hvarstädes, såsom hos zigenare i Spanien, tattare, skolpojkar (t. ex. baka talvändt = tala bakvändt), i det s. k. Malungs skinnaremål i Dalarna (lata = tala, kimi = miki, »mycket»). Ad. N-n.