Rouvier

Rouvier [-vie'], Maurice, fransk statsman, f. 1842, var en tid advokat i Marseille, der han gjorde sig känd som ifrig oppositionsman mot kejsaredömet. Han valdes 1871 till ledamot af nationalförsamlingen, der han tillhörde yttersta venstern. 1876 vald till medlem af deputeradekammaren, slöt han sig der till opportunisterna och blef handelsminister, då Gambetta d. 14 Nov. 1881 bildade sin »stora ministèr». Han afgick, då Gambettas ministèr föll d. 26 Jan. 1882, men blef i Okt. 1884 åter handelsminister (i kabinettet Ferry). När Tonkin-politiken medförde Ferrys fall, afgick äfven R. d. 30 Mars 1885. Då det radikala kabinettet Goblet måste afgå och opportunisterna åter kommo till makten, blef R. konseljpresident och finansminister i det kabinett, som bildades d. 30 Maj 1887. Såsom finansminister visade han en allmänt erkänd skicklighet, men såsom konseljpresident lyckades han icke bibehålla sig längre än till början af Dec. 1887, då han måste afgå med anledning af den kris, som framkallats af ordensskandalerna och missnöjet med den egennyttige Wilson (presidenten Grévys måg), och som äfven medfört presidenten Grévys fall. Då efter kabinettet Floquets afgång senatorn Tirard i Mars 1889 bildade en republikansk försoningsministèr, blef R. åter finansminister. -- R:s maka, Noémie R. (född Cadiot), f. 1832, d. 1888. gjorde sig under psevdonymen Claude Vignon känd såsom en framstående bildhuggarinna (porträttbyster, basreliefer, barngrupper m. m.) och romanförfattarinna af Balzacs skola samt var en längre tid korrespondent från Paris till »Indépendance belge». E. W.