Rungne

Rungne (Isl. Hrungnir), Nord. mytol., var en jätte, som i tvekamp dödades af Tor. Myterna berätta, att R. hade med sin häst Gullfaxe jagat efter den före honom på Slepne ridande Oden och under denna jagt helt oförvarandes kommit inom Asgårds område. Han inbjöds då af gudarna till dryckeslag, men blef snart rusig och fällde öfvermodiga ord om att flytta Valhall till Jättehem samt att dräpa alla åserna utom Fröja och Sif. Tor tillkallades och ville döda R., men denne sade, att Oden sjelf inbjudit honom, och menade det vara nidingsdåd, om Tor nu dräpte honom vapenlös. I stället utmanade R. Tor till holmgång på gränsområdet mellan Asgård och Jättehem. Tor antog utmaningen. Han åtföljdes af sin vanlige ledsagare, Tjalfve. R. hade med sig en lerjätte af kolossala dimensioner, vid namn Möckerkalfve, hvilken jättarna hade skapat till R:s bistånd. R. var den hårdaste, starkaste och farligaste af alla jättar; hans hjerta och hufvud voro af sten, likaså hans sköld, och han hade derjämte till vapen en stenklubba (Isl. hein, Sv. dial. hen, brynsten). När Tjalfve kom till mötesplatsen och fick se R. hålla skölden framför sig, sade han: »Du beter dig oförsigtigt, jätte, ty Tor anfaller dig nedifrån jorden». Jätten ställde sig då på skölden, men i det samma kom Tor i skyn och kastade sin hammare Mjölne mot jättens hufvud. R. kastade stenklubban mot Mjölne, som dervid splittrade klubban i många delar, hvaraf sedan uppkommo alla brynstensbergen på jorden. En del af stenen fastnade i hufvudet på Tor, som sedan genom Groas (se denna) hjelp sökte blifva qvitt denna olägenhet. R:s hufvud blef emellertid fullständigt krossadt af Mjölne; och när jätten ramlade, råkade hans ena ben falla öfver halsen på Tor, som vid ofvannämnda slag också fallit omkull. Jättens ben var så tungt, att endast Tors son Magne förmådde lyfta af det. Möckerkalfve blef dödad af Tjalfve. Striden skildras i den bekanta sången Haustlöng, som är författad af skalden Tjodulf från Hvin i slutet af nionde eller början af tionde årh. Th. W.