Rutener

Rutener (rusiner l. rusniaker; sjelfva kalla de sig rusy och sitt land Rus) kallar man de till den slaviska stammen hörande lillryske innevånarna i Galizien, hufvudsakligen mellan Sán i v, och Bukovina i ö., samt i nordöstra Ungern, företrädesvis i komitaten Bereg, Ung, Ugocsa och Marmaros samt i enskilda trakter i Zemplén och Sáros. De sönderfalla i flere, ej skarpt skilda underafdelningar, såsom stojki, huzuler, verchovjaner, i galiziska berglandet, och dolichnianer, i Ungern. I trakten af Tatraberget bo ruteniserade goraler af polsk härkomst och slovakiserade rutener, hvilka bilda öfvergången till de stambeslägtade slovakerna. Rutenernas antal i österrikisk-ungerska monarkien uppgår till omkr. 3,158,000, deraf omkr. 350,000 i Ungern. Nästan alla äro jordbrukare eller, i berglandet, herdar, kolare och vedhuggare. Deras kulturståndpunkt är i allmänhet låg, ehuru de ingalunda sakna intelligens. De fleste tillhöra grekisk-unerade kyrkan. Hårdt förtryckt, medan landet tillhörde Polen, är äfven nu den rutenska nationaliteten tillbakasatt af polackerna, hvilka bilda det herskande folket i Galizien. Först efter 1837 har en rysk literatur i Galizien och Ungern börjat utveckla sig (se Lillryska literaturen, sp. 1316).