Rye

Rye [ry], Olaf, norsk krigare, född d. 16 Nov. 1791 i Norge, blef 1808 löjtnant vid ett norskt regemente, men tog afsked 1814, emedan han icke ville aflägga ed åt Karl XIII som Norges konung. R. ingick först, liksom hans kamrater Helgesen och Schleppegrell, i preussisk tjenst och deltog i slaget vid Ligny 1815, men inträdde s. å. i danska hären, der han blef kapten 1817 samt öfverstelöjtnant och bataljonschef 1842. Med lysande tapperhet deltog han 1848 i träffningarna vid Bov och Slesvig samt förde sedan en brigad i striderna om Dybböl. Som generalmajor stod han också i spetsen för en brigad i slaget vid Kolding 1849 och ledde derpå återtåget genom Nörrejylland med öfverlägsen skicklighet, så att den vida starkare tyska hären under sin förföljelse ständigt gäckades och ej vågade sprida sig öfver någon större del af landet. Omsider lyckades R. d. 30 Juni inskeppa sig med två tredjedelar af sin brigad från Helgenäs för att deltaga i utfallet från Fredericia d. 6 Juli. Der förde han oförfärad som alltid sitt folk i elden och stupade sjelf. Ett minnesmärke restes öfver hans graf i Köpenhamn och ett annat i Fredericia 1876. »At gå til Ryes brigade» blef sedan soldaternas uttryck för att falla i striden. E. Ebg.