Sadducéer

Sadducéer, en af de trenne allmänt bekanta partibildningarna inom judendomen på Kristi tid. Namnet (en förvanskning af zadokiter) betecknar egentligen afkomlingarna af Zadok, en på konung Davids tid lefvande öfversteprest eller, enligt en mindre sannolik rabbinsk tradition, en lärjunge af Antigonus af Sochoi 3:dje årh. f. Kr. Sadducéerna utgjorde den judiska prestaristokratien och hade länge i sina händer det judiska folkets såväl politiska som andliga ledning. Som ett verkligt parti uppträdde de först med 2:dra årh. f. Kr., i opposition mot fariséerna, som utgjorde det egentliga folkpartiet. Sadducéerna motsatte sig dessas öfverdrifna ritual och asketiska formalism samt förkastade deras tradition. Som norm för menniskans religiösa lif erkände de endast den skrifna lagen. De trodde ej på själens odödlighet, lika litet som de trodde på änglar. De förnekade läran om förutbestämmelsen och vedergällning efter döden samt antoge, att menniskan är obetingadt fri i sina handlingar och att hennes lycka beror på hennes eget förhållande. Sadducéerna voro dock ej, som Josephus sökt göra gällande, fritänkare och epikuréer. Se Geiger, »Sadducäer und pharisäer» (1863), och Wellhausen, »Die pharisäer und die sadducäer» (1874).