Saint-Marc Girardin

Saint-Marc Girardin [säng-mar åjirardä'ng], François Auguste, fransk skriftställare, f. 1801 i Paris, blef 1827 lärare vid collège Louis-le-grand derstädes och inträdde s. å. som medarbetare i »Journal des débats», i hvilken tidning han derefter, nästan ända till sin död, författade literära och politiska artiklar. Efter Guizot blef han 1830 professor i historia vid Sorbonne, men 1834 utbytte han denna befattning mot professuren i fransk poesi. 1835 invald i deputerade-kammaren, der han företrädesvis uppträdde i undervisningsfrågor, utnämndes han 1837 till statsråd och medlem af undervisningsrådet samt var i Febr. 1848 utsedd att blifva minister. Efter konungadömets fall tog han ej annat än som publicist andel i det politiska lifvet, förr än han 1871 invaldes i nationalförsamlingen; men då blef han derstädes en af högra centerns ledare och var någon tid ordförande i det utskott, som skulle undersöka försvarsregeringens åtgörande. 1840 invaldes han i franska akademien. Död 1873 i närheten af Paris. S. var på sin tid en af Frankrikes anseddaste publicister. Som politiker var han anhängare af Juli-monarkien, ehuru han under andra kejsaredömet fick bibehålla sina befattningar i statsrådet och vid Sorbonne. Som literatur-historiker var han strängt akademiskt ortodox. Hans i bokform utgifna arbeten äro: Tableau de la marche et des progrès de la littératurs française au 16:me siècle (1828, prisb. af akad.), Rapport sur l'état de l'instruction publique dans le midi de l'Allemagne (1835--38), Notices politiques et littéraires sur l'Allemagne (1835), Mélanges de littératur e et de morale (1840), Cours de littérature dramatique (1843, många uppl.; hans förnämsta verk), Sur l'instruction intermédiaire en France (1846), De l'usage des passions dans le drame (1847), Souvenirs et reflexions politiques d'un journaliste (1859), Lafontaine et les fabulistes (1867), J. J. Rousseau (1875) m. fl.