Sällskapsöarna

Sällskapsöarna l. Tahiti-arkipelagen, en oceanisk ögrupp, belägen straxt v. om Paumotu-öarna, mellan 16° och 18° s. br. samt 148° och 155° v. lgd fr. Greenw. Arkipelagen sträcker sig från n. v. till s. ö. samt består af 11 större och flere smärre öar. Genom ett bredt sund äro dessa delade i tvänne grupper: de egentliga Sällskapsöarna, af engelsmännen kallade Leeward Islands, af hvilka de största äro Tubai, Maupiti, Bora-bora, Tahaa, Raiatea och Huahine, samt Georgiska l. Tahiti-öarna (Eng. Windward islands) med Maiaiti, Eimeo l. Moorea, Tahiti (se d. o.), den mest betydande ön inom arkipelagen, Tetuaroa och Matia. Förstnämnda ögrupp har ett ytinnehåll af 437 qvkm. och omkr. 5,000 innev., den senare en areal af 1,214 qvkm., deraf på Tahiti komma 1,042 qvkm., och omkr. 11,000 innev. Med undantag af några atoller, till hvilka höra Tubai och Tetuaroa, äro de af stora korallref skyddade och med goda hamnar försedda öarna tvärbranta och bergiga. Högsta toppen är Orohena på Tahiti (2,236 m.); på de öfriga öarna öfverstiga bergen i allmänhet ej 900 m. Ehuru numera inga vulkaniska krafter äro märkbara, finner man dock af de i ögruppens byggnad ingående bergarterna: trachyt, dolerit och basalt, att sådana fordom varit mycket verksamma. Vegetationen är på grund af jordens fruktbarhet och det milda, jämna klimatet ytterst rik. Bergen äro ända till topparna bevuxna af tät skog och på de af bergbäckar rikt vattnade kustslätterna frodas bröd-fruktträdet, kokospalmen, jams, arum och pisang, ett slags sockerrör och flere fruktträd samt de af européerna införda bomulls- och kaffebuskarna, tobaksplantan m. fl. växter. De flesta husdjur äro importerade af européer; endast den australiska hunden och svinet äro inhemska. Ur mineralriket hemtas jern, lera, svafvel och salt. Skeppsbyggeri idkas i ej obetydlig skala. Innevånarna tillhöra en af de vackraste bland Polynesiens stammar. Deras kroppsbyggnad är ovanligt symmetrisk; hudfärgen vexlar från ljus oliv till mörkbrunt; håret är vågigt eller lockigt och munnen bred, men välformad. I synnerhet qvinnorna äro berömda för sin skönhet, af hvilken dock resande fordom gifvit öfverdrifna skildringar. Vid européernas ankomst utmärkte öboarna sig framför de öfriga söderhafsfolken genom ett mildt och vänligt sinnelag samt stor mottaglighet för civilisation. Det europeiska inflytandet har emellertid visat sig i högsta grad olycksdigert, enär den fordom mycket talrika befolkningen alltmer decimeras genom de laster och sjukdomar, som sjöfarande infört bland densamma. -- Ögruppen upptäcktes till en del 1607 af spanioren Quiros samt besöktes 1767 af Wallis och 1768 af Bougainville. Närmare känd blef den dock först genom de undersökningar, som 1769, 1773, 1774 och 1777 företogos af Cook, som uppkallade öarna efter Royal Society i London. År 1797 grundades af engelsmän på Tahiti den första protestantiska missionsstation i Stilla hafvet. Efter någon tid fördrifna, återkommo missionärerna 1812, då Pomare II (Pomare var titeln på ögruppens herskare), konung 1805--24, öfvergick till kristendomen. År 1836 gjorde franska katoliker ett försök att grunda en missionsstation på Tahiti, men förvisades på befallning af drottning Pomare IV (1824--77). För att hämnas denna skymf intog den franske amiralen Dupetit-Thouars Tahiti 1843, och efter åtskilliga förhandlingar måste drottning Pomare ställa Tahiti och underlydande öar under franskt beskydd. År 1880 abdikerade den siste infödde konungen, Pomare V (d. 1891), och ögruppen förvandlades derefter till en fransk koloni.