Read Runeberg

Nordisk familjebok · första upplagan

Salomon-öarna

Ämne: Öar och ögrupper · Geografi: öar, kuster, Afrika och Indien

Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 14 (1890), sp. 407–408 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗

Salomon-öarna (äfven Nya-Georgien-arkipelagen), en till Melanesien hörande ögrupp i Stora oceanen, ö. om Nya Guinea, mellan 5° och 11° s. br. Gruppen omfattar sju större och en mängd smärre öar, hvilka tillsammans hafva en areal af omkr. 43,900 qvkm. De flesta bland dessa öar äro klippiga och vulkaniska, väl vattnade och till stor del betäckta med urskogar. Jordmånen är mycket fruktbar, och temperaturen håller sig mellan 24° och 30° C. De vigtigaste produkterna äro: kokospalmer, brödfruktträd, gummiträd, sockerrör, harts och bananer. Djurverlden representeras mest af vildsvin, höns, vattenfoglar och sköldpaddor. Något guld finnes i floderna. Innevånarna, hvilkas antal man skattar till mellan 3 och 4 hundra tusen, äro till större delen papuas, för öfrigt malajer. De bo i byar och idka åkerbruk samt lyda under oinskränkta inhemska regenter, men äro kannibaler och hafva ända till senaste tid motstått alla tillnärmningsförsök af såväl missionärer som köpmän. De största öarna äro: Bougainville (tillsammans med den lilla ön Buka ung. 10,000 qvkm.), med det 3,067 m. höga Balbiberget; Choiseul (5,850 qvkm.), skild från den förra genom Bougainvilles sund; Isabel (5,840 qvkm.), skild från den förra genom Manning-sundet; Malayta l. Mara l. Carteret (5,800 qvkm.); Gela l. Guadalcanal (6,500 qvkm.) och Bauro l. San Cristoval (3,050 qvkm.). Alla dessa öar sträcka sig i n. v. och s. ö. Gruppen upptäcktes 1567 af spanioren Mendana och återupptäcktes 1767 af Carteret. 1886 delades den mellan Tyskland och Storbritannien.