Salza

Salza, Hermann von, den tyska ordens berömdaste högmästare, f. omkr. 1180 på slottet Salza (Langensalza) i Thüringen, trädde 1210 i spetsen för nämnda orden och lade genom sin verksamhet grunden till dess verldshistoriska betydelse. Med ifver hängifvande sig åt ordens mission, deltog han i korstågen 1221 och 1228--29, upptog 1230 kampen mot de hedniske preussarna, hvilka af honom underkufvades, samt lyckades 1237 med sin orden införlifva svärdsriddarnas, hvarigenom ordens område kom att sträcka sig ända till Livland. Som medlare spelade han en särdeles vigtig roll särskildt under stridigheterna mellan kejsar Fredrik II, som han ofta bistod med sina råd, samt påfvarna och de lombardiska städerna. Han dog i Salerno d. 20 Mars 1239, samma dag som påfven Gregorius IX, genom att exkommunicera kejsaren, gjorde hans medlingsförsök om intet. S. var en af den senare medeltidens mest betydande personligheter. -- En broder till honom var sannolikt den som minnesångare bekante Hugo von Salza.