Sammet

Sammet (Fornfr. samit, af Grek. hexamitos, sextrådig väfnad), är en tjock, tät väfnad med lärftsartad eller kyprad botten och ett täcke af korta, upprättstående silkes-, ylle- eller bomullstrådar på rätsidan. Detta täcke, kalladt pol l. flor, bildas hos äkta sammet genom ett i bottenväfnaden inväfdt särskildt inslag, hvars maskor eller noppor åstadkommits genom inskjutande af nålar under väfvandet och sedermera uppskurits. Förblifva maskorna hela, erhåller man s. k. oskuren sammet l. halfsammet, och låter man dem derjämte genomdragas af en tjock inslagstråd, kallas väfnaden rips. Ursprungligen bestod all äkta sammet af silke; numera användes till floret äfven ull, i synnerhet kamull (yllesammet). Vid s. k. oäkta sammet l. bomullssammet (manchester, kord) bildas maskorna af inslagstrådar, hvilka afskäras och uppborstas. Å fasonnerad sammet åstadkommas mönstren derigenom att man åt floret ger olika färg eller längd, att man endast delvis uppskär maskorna eller att man öfverdrager bottnen än med flor, än med atlas eller någon annan väfnad. Se Felb och Plysch. -- Sammetstillverkningen, som troligen leder sitt ursprung från Orienten, förekom i Europa redan under romerska kejsaretiden samt nådde under 13:de och 14:de årh. en hög utveckling i Konstantinopel äfvensom i de italienska städerna Lucca, Genua, Florens och Venezia. I 16:de årh. voro de flamländska konstväfnaderna vidt berömda, särskildt de som utgingo från Brügge. Medelpunkter för nutidens sammetsindustri äro Genua, Krefeld och Lyon.