Samuel, israeliternas siste domare, omkr. år 1,100 f. Kr. Han hade redan under sin företrädares, den svage Elis, dagar haft en inflytelserik ställning, och efter Elis död trädde han på en gång som öfversteprest och domare i spetsen för Israels folk. S. framstod såsom en kraftig reformator af israeliternas i djupt förfall varande gudsdyrkan, renande den från en mängd främmande beståndsdelar, hvilka insmugit sig i såväl trosläran som religionsbruken. Till ett stöd för den reformerade Jahvehdyrkan upprättade han, möjligen efter egyptiskt mönster, de s. k. profetskolorna, hvilka sedermera blefvo ett slags högskolor för den israelitiska bildningen och stamhåll för den lysande rad af profeter, som än i strängt teokratisk, än i demokratisk anda trädde upp emot konungarna. Kampen mellan prestadömet och konungadömet skulle redan i hans egna dagar taga sin början. Landet hotades af filistéerna (se d. o.), ett väldigt krigarefolk, som sannolikt från ön Kreta invandrat till Palestinas kust. Då Samuel icke var någon krigare, såg folket snart både sig och sitt land bragta till undergångens rand af de fruktansvärde motståndarna. För att skydda sig mot den öfverhängande faran och på samma gång genom ett starkt föreningsband sammanhålla de söndrade stammarna, beslöt folket sig för att välja en konung, i likhet med de omgifvande folken. Samuel, som ville att landet skulle bilda en sträng teokratisk kyrkostat, måste omsider vika för folkets önskan och smorde sjelf den redan genom lysande bragder utmärkte Saul till konung. Förhållandet mellan konungen och öfverstepresten vardt icke godt. Den förre sträfvade snart att frigöra sig från den senares besvärliga inflytande, och denne å sin sida var ej hugad för inskränkningar i den kyrkliga makten. Under den kamp, som till följd deraf utspann sig, och hvarunder S. snart nog i David uppställde en hemlig motkonung mot Saul, uppträder den gamle profeten icke olikt en af dessa medeltidens väldige påfvar, som trodde sig efter behag kunna sätta konungar af och till. Han fick emellertid icke upplefva slutet af den kamp, hvartill han gifvit upphof, utan afled i hög ålder ej långt före Sauls fall. E. Sn.
Nordisk familjebok · första upplagan
Samuel
Ämne: Gamla testamentet och Israel · Filosofi, religion och bibeln
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 14 (1890), sp. 453–454 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗