Santorin

Santorin l. Thera, grekisk ö i Egeiska hafvet, den sydligaste af Cykladerna. Areal 71 qvkm. Jämte de angränsande öarna Therasia och Aspronisi bildar S. enligt flere geologer en krater, fylld af omkr. 400 m. djupt vatten och med flere eruptionskäglor. En sådan eruptionskägla uppstod 198 f. Kr., näml. ön Hiera, den nuv. Palaia-Kaimeni, hvilken än vuxit, än förminskats genom vulkaniska utbrott. De båda öarna Mikra-Kaimeni, från 1573 och Nea-Kaimeni från 1707--11 samt några smärre från åren 1868--70 vittna om, att de vulkaniska krafterna äfven i senare tid varit verksamma der. Öns kuster höja sig ända till 578 m. (S:t Elias) öfver hafvet, sakna all vegetation och äro ytterst otillgängliga. Innevånarna, som beräknas till omkr. 15,000 (1879), bo i små byar, hvilka liksom svalnästen haka sig fast på klipporna. De äro till största delen grekiska katoliker och lefva hufvudsakligen af de produkter, vin, bomull och sydfrukter, som den i öns inre mycket fruktbara jordmånen frambringar. Särskildt vinet (»vino santo») är förträffligt och exporteras i myckenhet till Odessa, derifrån öboarna i stället hemta säd. Hufvudstad är Thera, belägen på vestra kusten, med omkr. 700 innev. Man har på S. funnit bostäder från stenåldern äfvensom ruiner från den grekiska antiken. Ön tillhörde venezianerna intill 1566, då den eröfrades af turkarna. F. n. bildar den tillika med Amurgo och några närgränsande öar eparkien Thera.