Sarkofag

Sarkofag (Grek. sarkofagos, egentl. köttförtärande, af sarx, kött, och fagein, förtära) var ursprungligen benämning på ett slags kalksten, hvaraf i forntiden likkistor förfärdigades, på grund af denna stens förmåga att inom kort tid förtära de deri lagda liken. Sedermera kom ordet att i allmänhet betyda likkista af sten, särskildt en praktfull sådan. De äldsta sarkofager, som man känner, tillhörde forntidens egypter och voro merendels af kalksten, stundom af basalt, marmor eller granit, röd eller svart, samt till större delen försedda med hieroglyfer och reliefer. Vidare begagnades sarkofager af folken i Mindre Asien, af etruskerna, som dertill mest använde tuffsten, alabaster eller bränd lera, samt af grekerna och af romarna under den senare kejsartiden, då man började begrafva liken i stället för att bränna dem, som förut varit vanligt i Rom. Från den senare kejsartiden finnes en mängd sarkofager i behåll, mest af marmor, sällan af porfyr, i regeln smyckade med reliefer. Äfven i den äldsta kristna församlingen och under medeltiden voro sarkofager i bruk, med reliefframställningar dels af den döde, dels af Kristus, apostlarna o. s. v. Antika sarkofager finnas till ett antal af mer än 70 i Campo Santo i Pisa.