Larvae voro i den fornromerska folktron onda andar, mest tänkta såsom hädangångna, hvilka icke kunnat finna ro efter döden, vare sig till följd af försummade begrafningsbruk eller på grund al begångna förbrytelser, utan såsom spöken i natten hemsökte och störde de efterlefvande samt stundom bragte dem till vansinne. Ungefär på samma sätt uppfattades lemures. Till att blidka dylika demoniska väsenden firades d. 9, 11 och 13 Maj i tre nätter festen Lemuria, vid hvilken hvarje husfader vid midnattstiden, barfota, med iakttagande af vissa heliga bruk, gick genom huset, tog svarta bönor i handen och kastade dem bakom sig. -- Med larva förstodo romarna äfven en fult grimaserande ansigtsmask, till skilnad från persona, den egentliga skådespelaremasken. R. Tdh.