Scorzonera

Scorzonera Tourn., bot., ett tämligen artrikt slägte af större och mindre örter, hörande till nat. fam. Synanthereae Rich., kl. Syngenesia L. Stjelken, enkel eller grenig, uppbär vanligen hela blad och tämligen stora blomkorgar, omgifna med en cylindrisk, klocklik holk af flere rader fria, olikstora, tegellagda, tunna, i de inre raderna hinnkantade fjäll. Ytterholk saknas. Alla blommorna äro tunglika, oftast gula och betydligt längre än holken. Frukten är försedd med fjunpensel. I Sverige finnes såsom vild endast S. humilis L., kornfibla, som har en grof rotstock, från hvilken lansettlika blad och en oftast enkel, 2--3 dm. hög stjelk uppskjuter, bärande 1--3 smalare och mindre blad. I nödfall kunna bladen af denna art användas till föda åt silkesmaskar. Förvildad och ofta odlad i våra trädgårdar är den i mellersta och södra Europa vilda S. hispanica L., hvars svarta, köttiga rötter af trädgårdsodlare kallas scorzoner-rötter, svartrötter, sockerrötter och (i Skåne) ringormsrötter. Det sistnämnda namnet öfverensstämmer i betydelse med det italienska Escorzonera (af scorzone, ett slags orm, som gifvit anledning till slägtnamnet) och det engelska Vipergrass (»ormgräs», af viper, orm). Sockerrötter är ett allmänt begagnadt namn, men tillkommer egentligen rötterna af den odlade Sium sisarum L. Benämningen »svartrot» skulle rätteligen tillhöra endast vallörten, Symphytum officinale L. Scorzoner-rötter användas skalade och stufvade såsom en behaglig birätt till kött. Flere andra arter odlas i andra land för de ätbara, välsmakande rötternas skull. O. T. S.