Sedel, banksedel, är namnet på ett af en bank utfärdadt fordringsbevis, stäldt på innehafvaren och lydande å en viss rund summa, hvilken banken förpligtar sig att vid anfordran omedelbarligen utbetala. Banksedeln har utvecklat sig ur depositionsbevisen. Detta slags anvisningar började efter hand att ställas på innehafvaren, och på det sättet uppkom banksedeln. Banksedlarna få icke förvexlas med penningar; de äro endast surrogat för penningar. Särskildt få de ej förvexlas med ett specielt slag af penningar, nämligen pappersmynt. Den väsentliga skilnaden mellan penningar och banksedlar består deri att penningarna icke allenast äro omsättningsmedel, utan äfven tjena som värdemätare, medan deremot banksedlarna endast tjena som omsättningsmedel. Banksedlar och pappersmynt skilja sig från hvarandra särskildt i följande afseenden: banksedeln skall af banken inlösas hvilken stund som hälst till det åsatta namnvärdet, pappersmyntet är utställaren deremot icke skyldig att inlösa; pappersmyntet har tvångskurs, hvilket banksedeln i regeln icke har; banksedlarna utskickas vanligen af bankerna såsom lån, papperspenningarna deremot såsom betalning till statens fordringsegare, och till följd deraf strömma dessa båda omsättningsmedel äfven tillbaka till utställarna på olika sätt: banksedlarna för att infria de erhållna banklånen, papperspenningarna såsom skattebetalningar e. d. till staten.
Banksedeln står öfriga på kredit grundade omsättningsmedel (vexlar, checks o. s. v.) mycket nära. Till skilnad från dem öfverensstämma emellertid banksedlar, som åtnjuta allmänt förtroende, med papperspenningar deruti att de hafva frigörande kraft, d. v. s. att en person, som användt dylika banksedlar vid en betalning, dermed också är fri från sin skuld, under det att den som betalar med en check eller anvisning, blir fri från sin förbindelse, först sedan anvisningens äkthet och giltighet blifvit konstaterad. (Jfr Bank, Check, Deposition, Kredit, Pappersmynt, Penningar och Sedelutgifning.) D. B.