Segment

Segment (af Lat. secare, skära), egentl. afskuret stycke. 1. Matem. I allmänhet hvarje begränsad del af en rät linie eller kurva, stundom också en begränsad del af en plan eller buktig yta. Särskildt användes ordet segment (cirkelsegment) för att beteckna en af en cirkelbåge och dess korda begränsad del af cirkelns yta. Den krokliniga vinkel, som bildas af cirkelbågen och kordan kallas segmentets vinkel; med vinkel i segmentet förstås den rätliniga vinkel, hvars spets är en godtycklig punkt på cirkelbågen, och hvars ben utgöras af denna punkts sammanbindningslinier med kordans ändpunkter. Alla vinklar i ett och samma segment äro lika stora. -- Vinkeln i ett segment är spetsig, rät eller trubbig, allteftersom segmentet är större än, lika stort med eller mindre än halfva cirkeln. Två eller flere segment, i hvilka vinklarna äro lika stora, kallas likformiga segment. -- Sferiskt segment se Sferisk. -- 2. Zool. Segment benämnas inom zoologien de afdelningar inom djurkroppen, hvilka ligga den ena bakom den andra. I sin enklaste form, då kroppens alla segment hafva en fullständigt eller nästan fullständigt likartad byggnad, anträffas segmenteringen hos många maskar, hvilkas kropp består af ett antal afdelningar, hvilka såväl till det yttre äro skilda från hvarandra som i det inre skilda genom skiljeväggar, och hvilka -- med undantag af det första och sista segmentet -- äro väsentligen likartadt byggda; så innehåller hvarje segment ett par afsöndringsorgan, ett par nervknutar (ganglier), bär två par bihang o. s. v. Hos de s. k. leddjuren äro segmenten eller lederna olikartade, i det å kroppen hos flertalet några större afdelningar kunna urskiljas, inom hvilka afdelningar segmenten äro hufvudsakligen öfverensstämmande, medan de äro mera afvikande från segmenten i de andra hufvudafdelningarna. På liknande sätt förhålla sig ock segmenten hos ryggradsdjuren, hos hvilka dock segmenteringen vanligtvis blott är utpräglad hos vissa organsystem (skelett, nervsystem o. s. v.). I allmänhet betecknar segmentbildningen ett högre skede i djurorganismens utveckling. Den saknas helt och hållet hos de lägsta formerna (kavitetsdjuren och de lägsta maskarna), men framträder, då kroppen uppnår en betydligare storlek och blir i behof af mångfaldigare organ. Så är tvifvelsutan den yttre segmentbildningen förvärfvad i sammanhang med behof af större rörlighet. Den likartade (homonoma) segmenteringen är en lägre utvecklingsform än den olikartade (heteronoma), hos hvilken senare några segment genom särskild utveckling af vissa organ, som kunna tillbakabildas hos andra segment, erhålla en högre fysiologisk betydelse. 1. G. E. 2. L-e.