Seigneur

Seigneur [sänjör], Fr. (af Lat. senior, den äldre), förkortadt Sieur, »hög herre», kallades i Frankrike under feodaltiden hvar och en, som hade ett ärftligt län af kronan, med alla dermed förbundna rättigheter öfver person och egendom, eller som åtminstone hade höghetsrätten och (seigneur justicier) domsrätten öfver ett kronans län. Ett sådant territorium kallades seigneurie, herrskap, och inbegreppet af de rättigheter, som vora förbundna dermed, kallades seigneuriage, hvilket ord likväl sedermera kom att beteckna den kungl. mynträtten. Efter upphäfvandet af länsväsendet, d. 4 Aug. 1789, finnes icke längre någon seigneur i Frankrike. Ordet förekommer nu endast om Gud, i betydelsen »herren», och som tilltalsord till regerande furstar. -- Notre seigneur, »vår herre» (om Kristus). -- Grand seigneur, förnäm herre; person, hvars uppträdande i sällskapslifvet förråder hög börd och stor förmögenhet. -- Le grand seigneur, »Storherrn», fransk benämning på den turkiske sultanen. Jfr Monseigneur, Signor och Sire.