Sekretion (af Lat. secretus, afskild), afsöndring (jfr Afsöndring 1). -- I geologien menas med sekretioner sådana i en bergart förekommande mineralmassor, som bildats i förutvarande håligheter, blåsrum eller sprickor, genom en från hålrummens väggar och inåt försiggående kemisk utskiljning af mineralämnen ur en i håligheterna inkommen eller dessa genomsipprande lösning. I motsats till hvad händelsen är med konkretioner (se d. o.) äro derför sekretionernas inre delar de senast bildade. Det är hufvudsakligen qvarts, ametist, kalcedon, kalkspat, brunspat och zeolit, som förekomma såsom sekretioner. Stundom har det förevarande tomrummet icke blifvit helt och hållet utfyldt af det främmande mineralet, hvilket i detta fall ofta bildar vackra kristaller, med de fria spetsarna riktade inåt. Mandlar,
geoder, drummer och ådror (se dessa ord) äro namn för olika former af sekretioner. Jfr Gång. E. E.