Afsöndring. 1) Fysiol. Dermed betecknas i de högre djurens fysiologi alla de processer, hvarigenom ämnen, förändrade eller oförändrade, utträda ur blodet genom de finaste kärlnätens, kapillärernas, slutna väggar. Dessa afsöndrade ämnen tjena antingen andra ändamål inom organismen: de äro sekret, som användas för särskilda förrättningar, t. ex. matsmältningen, och kunna då mer eller mindre förändrade åter upptagas i blodet; eller äro de sådana -- gemenligen kallade exkret -- som icke vidare kunna användas till organismens nytta, ja i vissa fall skulle, om de qvarstannade, utöfva skadliga verkningar. Till det sistnämnda slaget höra t. ex. vissa slutprodukter af syrsättningen i den lefvande organismen, från hvilka blodet befrias genom lungorna, huden och njurarne (såsom kolsyra, urinämne). Vid de afsöndrade ämnenas utträde ur blodet äro fysikaliska och kemiska krafter i verksamhet. Fysikaliska krafter -- filtration, diffusion -- torde spela en hufvudrol vid afsöndringen af den saft, som genomdränker hvarje lefvande väfnad och skänker honom hans näring; vid afsöndringen af de vätskor, transsudat, som normalt finnas i vissa kroppens hålor, såsom i hjertsäcken, lungsäckarne, bukhålan, hjernkamrarne, och hvilka under sjukliga tillstånd kunna samlas i ökad grad; likaså vid afsöndringen af den vätska, som genomdränker vattusiktiga väfnader. Kemiska krafter träda åter mera i förgrunden vid afsöndringen af de vätskor, som utom blodets beståndsdelar jämväl innehålla andra, "specifika", särskilda ändamål tjenande ämnen. Afsöndringen sker då genom särskilda cellers förmedling. Körtlar äro apparater för afsöndringen, der arbetet utföres af sådana afsöndrande celler, anordnade på olika sätt. Körtelafsöndringar äro: slem, spott, magsaft från magens pepsinkörtlar; galla från lefvern; pankreassaft från bukspottkörteln (pankreas); tarmsaft från körtlar i tarmväggen; svett och hudtalg från särskilda körtlar i huden; mjölk och tårar. -- Cellernas afsöndrande verksamhet står under nervsystemets inflytande: det "vattnas i munnen" vid åsynen af eller tanken på något riktigt läckert, och sinnesrörelsen tager ofta sitt utlopp i tårarnes flöde. Jhm.
2) Geol. Med bergarters afsöndring menas, att de i sin inre massa äro genom fina, stundom knappast märkbara, sprickor afdelade i mer eller mindre regelbundna partier. Dessa sprickor eller afsöndringar hafva dels uppkommit, sedan bergarten redan var bildad, till följd af afsvalning eller hoptorkning -- de kallas då förklyftningar --, dels äro de orsakade af vissa under sjelfva bildningsprocessen regelbundet återkommande afbrott eller förändringar i tillförseln af material, genom hvilka en mängd på hvarandra liggande skifvor eller lager bildats. De på sistnämnda sätt uppkomna sprickorna eller afsöndringarna äro alltid parallela och underlätta betydligt lagrade bergarters (t. ex. sandsten, kalksten m. fl.) brytning i stora, jämna plattor. De på förstnämnda sätt bildade förklyftningarna antingen genomskära bergarterna i alla möjliga riktningar, hvarigenom block af olika form och storlek uppkomma, och bergarten säges då vara oregelbundet förklyftad, såsom t. ex. ofta gneis, hälleflinta, granit m. fl.; eller också eger förklyftningen rum med en viss regelbundenhet, t. ex. den s.k. pelarformiga förklyftningen, hos basalt, trapp och några andra eruptiva och vulkaniska bergarter, då stenmassan är afsöndrad uti idel kantiga pelare eller prismer. Man har slutligen äfven s. k. plattformiga och parallelepipediska förklyftningar. E. E.
3) Jur. Afsöndring af jord, upplåtelse af ett visst ego-område af hemman eller lägenhet å landet, vare sig under eganderätt eller till nyttjande på lifstid eller på viss tid -- högst femtio år -- mot en viss årlig afgäld i spanmål eller andra räntepersedlar, utan att det frånskilda egoområdet kommer att utgöra ett särskildt hemman. Innehafvaren af det hemman eller den lägenhet, från hvilken afsöndringen skett, förblifver således ansvarig för den ränta och de öfriga utskylder, som belöpa sig på den afsöndrade lägenheten. Från lotshemman af krono- och skattenatur och åt jernbruk anslagna skattehemman får afsöndring ej ega rum; från hemman af säteri-, rå- och rörs- samt insocknefrälse-natur må till och med en femtedel, från jord af annan natur till och med en tiondedel, men från redan afsöndrad lägenhet huru stor del som hälst afsöndras. Afsöndring under eganderätt skall lagfaras; afsöndring under nyttjanderätt från jord, som innehafves under eganderätt, intecknas. Se vidare K. förordningen ang. hemmansklyfning och jordafsöndring, d. 6 Aug. 1864.