Utjord

Utjord (Fornsv. utiorþ), jur., kallas, om ordet tages i sin allmännaste betydelse, hvarje jordbruksfastighet, som ej är by, hemman eller hemmansdel. I egentlig mening betecknar utjord en för sig bestående fastighet i by, hvilken ej är åsatt mantal, men som utgör särskild ränta samt kan vara bebyggd, och som, om den ligger i ett skifteslag, har andel i dess egor efter delningsgrunden. I oegentlig bemärkelse betyder utjord en under en fastighet hörande, af främmande egares mark omsluten, men genom skiljemärken afskild egolott, som ej är bebyggd och ej i mantal satt, och för hvilken ej åtnjutes delaktighet i andra egor inom byn. Med utjord i denna sistnämnda bemärkelse kan i allmänhet urfjäll (Fornsv. urfjaelder, fjaelder) anses liktydigt. Stundom göres dock mellan »utjord» i oegentlig mening och »urfjäll» den skilnaden, att den förra, men ej den senare, innehåller blandning af olika egoslag. Ofta nog användas uttrycken »utjord eller urfjäll» samt »utjordar och urfjällar» såsom tavtologisk (allitererad) beteckning för utjord i egentlig eller oegentlig mening. Språkbruket synes icke hafva vunnit någon verklig stadga med afseende å de båda uttryckens användande. Jfr Afsöndring 3) och Torp. K. H. B.