Sida 795
Utgård ...
representanter mycket olika, så att t. ex. hos några den högsta njutningssumman, hos andra (t. ex. Paulsen), i bestämd opposition deremot, sjelfva det menskliga lifvets normala funktioner i och för sig betraktas som det högsta ändamålet för all sund mensklig sträfvan. Men äfven dessa sätt att närmare bestämma principen lida tydligen af mycken obestämdhet. Med alla dessa fel har dock utilitarismen utan tvifvel sina ganska betydande förtjenster om den etiska vetenskapen, särskildt dess speciella del. Ett af dess syften är tydligen att framhålla, att handlingssättet, för att bedömas ur etisk synpunkt, måste betraktas in concreto, så att hänsyn tages till alla handlingens sidor, följaktligen till allt hvad den handlande med densamma åsyftat eller underlåtit att åsyfta. Särskildt är dess polemik ur denna synpunkt mot Kants och Herbarts etik förtjent af allt erkännande. L. H. Å.
Utilitet (Lat. utilitas), nyttighet; användbar person utan mera glänsande egenskaper. -- Utilitetsprincip, nyttighetsfilosofiens grundsats. Se Utilitarism.
Ut infra, Lat., såsom nedan (står).
Uti possidetis (Lat., »som I besitten» ...), Rom. rätt) ett interdikt (se d. o.), hvilket på begäran af en person, som befann sig i besittning af en fastighet, af pretor utfärdades mot våldsamt störande af besittningen, såvida ej besittaren på uppenbart orättmätigt sätt åtkommit besittningen af den, som störde densamma. Detta interdikt har sitt namn af de ord, med hvilka det inleddes: Uti [eas aedes, quibus de agitur, eller eum fundum, quo de agitur] possidetis ......, vim fieri veto. För skyddandet af besittning af lös egendom fanns äfvenledes ett interdikt, hvilket, likaledes efter begynnelseorden, kallades Interdictum utrubi. Dessa interdikt, hvilka sannolikt ursprungligen egentligen afsågo att förekomma störande af den allmänna ordningen, användes senare hufvudsakligen för att bestämma kärande- och svaranderollerna vid en tvist om sjelfva rätten till saken. Den, hvilken betraktades som besittare af saken och således icke på uppenbart orättmätigt sätt åtkommit besittningen från den andre, blef nämligen svarande i processen om rättigheten till saken och erhöll dermed den fördelaktigare ställningen vid bevisningen, enligt regeln actore nihil probante, reus absolvitur (samma regel, som i vår lags R.-B., kap. 17 § 33 uttryckes så: »Käranden åligger sitt käromål lagligen bevisa; eller vare svaranden fri»). Genom interdiktet meddelades sålunda endast ett provisoriskt afgörande. I. L.
Uti rogas (förkort. U. R. eller V. R.) Lat., »såsom du föreslår», hos de gamle romarna formel för bifall vid omröstning öfver ett väckt lagförslag.
Utjord (Fornsv. utiorþ), jur., kallas, om ordet tages i sin allmännaste betydelse, hvarje jordbruksfastighet, som ej är by, hemman eller hemmansdel. I egentlig mening betecknar utjord en för sig bestående fastighet i by, hvilken ej är åsatt mantal, men som utgör särskild ränta samt kan vara bebyggd, och som, om den ligger i ett skifteslag, har andel i dess egor efter delningsgrunden. I oegentlig bemärkelse betyder utjord en under en fastighet hörande, af främmande egares mark omsluten, men genom skiljemärken afskild egolott, som ej är bebyggd och ej i mantal satt, och för hvilken ej åtnjutes delaktighet i andra egor inom byn. Med utjord i denna sistnämnda bemärkelse kan i allmänhet urfjäll (Fornsv. urfjaelder, fjaelder) anses liktydigt. Stundom göres dock mellan »utjord» i oegentlig mening och »urfjäll» den skilnaden, att den förra, men ej den senare, innehåller blandning af olika egoslag. Ofta nog användas uttrycken »utjord eller urfjäll» samt »utjordar och urfjällar» såsom tavtologisk (allitererad) beteckning för utjord i egentlig eller oegentlig mening. Språkbruket synes icke hafva vunnit någon verklig stadga med afseende å de båda uttryckens användande. Jfr Afsöndring 3) och Torp. K. H. B.
Utkik, sjöv., noggrant aktgifvande på allt, som kommer i sigte, äfvensom på allt anmärkningsvärdt, som tilldrager sig inom fartygets synhåll, såsom fartyg, land, fyrar, bränningar, grund, vrak, flytande föremål, mistsignalljud, kanonskott m. m., hvarom rapport afgifves. Utkik kallas ock den af besättningen, som för tillfället har sig detta aktgifvande anförtrodt. Utkiken placeras om dagen högt upp till väders, t. ex. å förmärsrån eller å salningen, men om natten och synnerligast i tjocka längre ned, såsom å fockrån eller på backen. På örlogsfartyg finnes ständig utkik, men på handelsfartyg utsattes sådan vanligtvis endast nattetid och i tjocka. Inträffar kollision eller grundstötning, fälles det fartyg till ansvar, å hvilket till äfventyrs utkik för tillfället ej varit utsatt. För att förvissa sig om att utkiken är på sin post och håller sig vaken, utropar vaktbefälhafvaren emellanåt: »se väl förut!», hvarpå utkiken skall svara: »se väl förut, ja!» R. N.
Utklarering. Se Klareringsrätt.
Utklipporna, ett par små, omkr. 5,5 km. s. om Karlskrona belägna holmar jämte några små skär. Å den södra af dessa holmar uppfördes 1839--40 en donjon (en hufvudbyggnad med två torn), och på dennas vestra torn anbragtes en fyr. 1870 byggdes på detta torn ett öppet jernfyrtorn (det hela 30,9 m. högt) och anbragtes en ny fyrapparat. Fyren visar nu fast sken med blänk, hvit eller röd. Lysvidden är 16 minuter.
Utkorelsen. Se Predestination.
Utlagor. Se Presternas utlagor.
Utlemnande af förbrytare (extradition), jur., betecknar den handling af en stat, till hvars område en person från annan stat tagit sin tillflykt, hvarigenom med den utlemnande statens biträde denna person på begäran af en annan stat blir återsänd till denna reklamerande stat, emedan personen anklagats eller dömts för brott inom denna sist nämnda stat. Å ena sidan anses hvarje stat i allmänhet berättigad att lemna asyl åt dem, som inkomma å dess område, men å andra sidan har staten också rätt att utlemna dit inkomna förbrytare, om och när den finner skäligt. Utlemnandet är således
Källa: Project Runeberg ·
