Sida 643
Uist ...
med sitt vanliga namn, öst-turkiska (i inskr. mening), kallas detta språk derför ofta äfven uiguriska (i vidsträckt bemärkelse, jfr Turkiska språk). Den nyssnämnda norra dialekten begagnar ännu det syrisk-uiguriska alfabetet och har genom sin äldre literatur upptagit i sitt ordförråd en del mongoliska ord, under det att deremot den södra dialekten, hvilken liksom sin vestra granne och slägting ösbegiskan eller djagataiskan i Kiva och Bokhara nyttjar det arabiska alfabetet, upptagit ett stort antal arabiska och persiska låneord. Jfr Vámbéry: »Uigurische sprachmonumente u. d. Kudatku bilik» (text, öfvers., ordbok; 1870). H. A.
Uist, North U. och South U., tvänne till de yttre Hebriderna och skotska grefskapet Inverness hörande öar, bergiga, med branta kuster och, särskildt på östra sidan, förträffliga hamnar samt flere sötvattenssjöar. Tills. omkr. 7,000 innev., hvilka idka boskapsskötsel, fiske och bränning af tång för tillverkning af jod. North U. är 314, South U. 293 qvkm.
Uistitin. Se Hapale.
Uitagh. Se Tagharma.
Uitenbroeck [ö'jtenbruck], Moses van, holländsk målare, f. i Haag omkr. 1590, d. derst. 1648, är enl. Woermann den af de genom tysken Elzheimer påverkade mästarna i Haag, som representerar den italiensk-nordiska riktningen, hvilken sedermera blef nationelt nordisk. Han reste tidigt till Italien och slöt sig i Rom till Elzheimer, men vände om till fädernestaden, der han 1620 blef ledamot af målaregillet och 1627 dess dekan. Hans äldre smärre arbeten t. o. m. midten af 1620-talet, såsom flere från 1622, landskap med herdar och nymfer (i Wien), herdelandskap med vattenfall (1624, i Uffizi i Florens), landskap med Juno, Io och Argus (1625, i Augsburg), framställa bilder från Roms omgifningar med Elzheimers ton. Hans senare taflor äro mera torra och blacka, t. ex. Bacchusfest (1627, i Braunschweig), Bacchuståg (i Kassel), Bacchus och Ariadne (i Prag). Ett månskenslandskap i Köpenhamn ser ut som en torr och rå Elzheimer (Woermann). U. har förvärfvat sig rykte äfven såsom etsare och kopparstickare. C. R. N.
Uitewaal [ö'jteval], Joachim, nederländsk målare, f. i Utrecht 1566, d. derst. 1638, reste efter slutad lärotid i södra Europa, hvarefter han bosatte sig i sin fädernestad och der 1611 blef medlem af det då instiftade målaregillet. I Utrechts museum finnas af honom två taflor i stora dimensioner, mindre betecknande för honom än några miniatyrartadt utförda taflor, såsom Parnassen (1596, i Dresden), Gudarnas måltid (1602, i Braunschweig) och Mars och Venus (1604, i Haag) samt äfven Peleus' och Thetis' bröllop (i München), i hvilka »det afsigtligt italianiserande formspråket genom den lilla skalan och det sorgfälliga utförandet glider öfver i älskvärdt behag». Deremot är han mera maniererad i Herdarnas tillbedjan (1607) och Dianas bad (s. å.), bägge i Wien, likasom äfven i Madonna (1608, i Gotha) och i Johannes Döparens predikan (1618, i Köpenhamn). C. R. N.
Uj, Magyar., »liten», förekommer ofta i sammansatta ungerska ortnamn.
Uj-Bánya [-ja], T. Königsberg, bergsstad i ungerska komitatet Bars. 4,190 innev. (1880). Staden, som är anlagd af tyskar, hade förr rika guldgrufvor, men numera är grufdriften (guld och jern) obetydlig.
Uj-Becse. Se Becse.
Ujejski, Kornel, polsk skald, f. 1823 i Galizien, slöt sig, ehuru sjelf adelsman, tidigt till bondevännerna och adelns motståndare. Med anledning af det blodiga galiziska bondeupproret 1846 diktade han sina gripande qväden Skargi Jeremiego (Jeremias' klagovisor, London 1847), och med samma gammaltestamentligt upphöjda tonfall utsjöng han i Melodye biblijne (1852) sitt folks smärta och förödmjukelse. Bland mängden af U:s öfriga dikter framstå hans ordsättningar till tonstycken af Chopin. U. var en ifrig främjare af upproret 1863. Han är bosatt nära Lemberg, på ett gods, hvilket han emottagit såsom nationalbelöning. I Obrazy dramatyczne (Dramatiska bilder, 1880) har han inlagt gensagor mot den materialistiska hopplöshet, som fått insteg hos en stor del af den polska nationen.
Ujest, stad i preuss. reg.-omr. Oppeln (Schlesien), vid Oders biflod Klodnitz. 2,548 innev. (1885). Staden tillhör furstarna af Hohenlohe-Öhringen, hvilkas samtliga i Öfre Schlesien belägna fideikommissegendomar enligt kabinettsorder af d. 18 Okt. 1861 bilda det ärftliga hertigdömet U. Hertigens schlesiska residens är Schlawenzütz l. Slawentzitz, en by med omkr. 2,000 innev., 3 km. v. om U.
Ujfalvy, Charles Eugène de Mezö-Kövesd, ungersk-fransk resande och språkforskare, f. 1842 i Wien, af en gammal ungersk adelsfamilj, var 1861--64 löjtnant i österrikisk-ungerska armén, studerade, efter taget afsked, vid universitetet i Bonn, flyttade 1867 öfver till Frankrike och är sedan 1873 professor vid Académie des langues orientales vivantes i Paris. På uppdrag af franska regeringen företog han 1876--82 tre vetenskapliga resor till Asien, öfver hvilka han offentliggjorde Mission scientifique française en Russie, en Sibérie et dans le Turkestan (6 bd, 1878--82). U. har utgifvit en rad grammatiker och grammatiska forskningar öfver magyariska, finska och andra finsk-ugriska språk, af hvilka må nämnas La langue magyare, son origine, ses affinités (1871), Étude comparée des langues ougro-finnoises (1875), Essai de grammaire vêpse ou tchoude du nord (s. å.) samt en påbörjad fransk öfversättning af »Kalevala» (1876). Af hans öfriga skrifter kunna framhållas Le tableau ethnographique de la Bible (1872), La migration des peuples (1873), L'art des cuivres anciens au Cachemire et au Petit-Thibet (1883), Aus dem westlichen Himalaya (1884), m. fl., hvarjämte han redigerat »Revue de philologie et ethnographie» (3 bd 1874--77). Under medverkan af D. Valmore öfversatte han ett urval magyariska dikter (1872) oeh Petöfis sånger (1871) till franska. -- Hans maka, Marie U., från Bretagne, har åtföljt honom på hans resor och skrifvit flere berättelser med anledning af dem.
Källa: Project Runeberg ·
