Sida 613
Tölz ...
Tölz, köping i Ober-Baiern, vid Isar, 30 km. s. om München. 3,799 innev. (1885). I närheten ligger på 830 m. höjd en badort, Krankenheil, med jod-, svafvel- och natronhaltiga källor, der jämte vatten äfven vassla och örtsafter användas som kurmedel.
Tölö, socken i Hallands län, Fjäre härad. Areal 7,236 har. 1,706 innev. (1890). T. bildar med Lindome och Elfsåker ett prebendepastorat i Göteborgs stift, Fjäre och Viske kontrakt.
Tönder (T. Tondern), stad i Slesvig, 11 km. från Vesterhafvet, vid den fordomdags från T. segelbara Vidaa, med 3,516 innev. (1885), säte för ett landtråd och en amtsrätt. Seminarium. Obetydlig handel och industri. Spetsknypplingen, som under 17:de årh. infördes från Rhenpreussen, idkas numera blott i stadens omnejd och i mindre omfång än fordom. T. fick stadsrättigheter 1243. Under medeltiden funnos i staden tvänne kloster och ett slott (från 13:de årh.), hvarom många strider utkämpades mellan de danske konungarna och Slesvigs hertigar. Vallarna slopades 1677, och slottet refs 1750. Vid Slesvigs delningar 1490 och 1581 tillföll T. huset Gottorp. E. Ebg.
Tönder-Nissen, Rasmus. Se Nissen, R. T.
Tönnersjö. 1. Härad i Hallands län, ingår i Hallands Södra domsaga och Laholms fögderi samt omfattar socknarna Eldsberga, Tönnersjö, Snöstorp, Trönninge, Bredared samt delar af Enslöf och Torup. Areal 70,342 har. 10,955 innev. (1890). -- 2. Socken i Hallands län, Tönnersjö härad. Areal 12,262 har. 1,064 innev. (1890). Annex till Eldsberga, Göteborgs stift, Laholms kontrakt.
Tönningen (Tönning), stad i södra Slesvig, vid mynningen af Eider, är säte for ett landtråd och en amtsrätt. 3,248 innev. (1885). Kreatursutskeppning på England. T. fick stadsrättigheter 1590 och byggde sin hamn 1613. Slottet uppfördes 1580. Staden var alltsedan 1644 hertigarnas af Gottorp vigtigaste vapenplats. T. belägrades förgäfves 1660 och 1700. Men 1713 öppnade det sina portar för svenske generalen M. Stenbock, som s. å. nödgades gifva sig fången med hela sin här. 1735 slopades fästningsverken och nedrefs slottet. E. Ebg.
Tönsberg (förr Tunsberg), Norges äldsta stad, vid inre delen af T.-fjorden i Jarlsberg og Laurviks amt, anlades enligt sagan af Harald Hårfagre och firade sitt tusenårsjubileum år 1871. 7,247 innev. (1891). Under slutet af medeltiden låg stadens handel hufvudsakligen i händerna på hanseatiska köpmän från Rostock, och äfven många af handtverkarna voro tyskar. I nyare tid har T. sin största betydelse genom sin skeppsfart. År 1890 hörde der hemma 152 fartyg om 69,559 tons. T. är mycket intresseradt i själfångsten i Ishafvet, och de flesta fartyg, som dermed sysselsätta sig, äro hemmahörande i staden eller trakten deromkring. Öfver T. går Jarlsbergjernvägen (Kristiania--Drammen--Skien). T.-kanalen förenar staden med Kristiania-fjorden. Den anlades redan under 13:de årh., upprensades under det 18:de och fullbordades först 1891. Jfr Tönsberghus. Y. N.
Tönsbergfjorden, en vik af Skagerak, sträcker sig parallelt med Kristianiafjorden och skiljes från denna genom en rad öar, bland dera Tjörnö och halfön Nöterö. Y. N.
Tönsberghus, det gamla slott, som hade sin plats på Slotsfjeldet invid staden Tönsberg, Norge. Redan under 12:te årh. funnos der primitiva befästningar, och under vintern 1201--02 belägrade Sverre derstädes en skara »bagler», som slutligen måste gifva sig. Längre fram uppfördes en ringmur med kastell, hvartill Magnus Lagaböte lade ett litet torn, hvaraf ännu finnas ruiner. Derinom låg den gamla Mikaelskyrkan, hvars grundmurar äro bevarade till våra dagar. Under 14:de årh. innehades slottet af bl. a. drottning Blanka, och under unionstiden räknades det såsom ett af Norges vigtigaste fästen. I början af 16:de årh. ödelades det flere gånger och har sedan dess legat i ruiner. År 1888 uppfördes på platsen ett högt utsigtstorn af granit. Y. N.
Tönsberg tönde [tönne], en hög, af vågorna glattslipad klippa, på hvilken på en hög stång är uppsatt en tunna såsom sjömärke utanför Tönsbergfjorden, der skärgården på en kort sträcka är afbruten. Y. N.
Töpfer. 1. Johann Gottlob Wilhelm T., tysk organist, f. 1791, blef 1817 seminariemusiklärare och 1830 stadsorganist i Weimar samt dog derst. 1870. T. utgaf en koralbok, diverse orgelsaker och pianostycken m. m., men blef mest berömd genom sina skrifter öfver orgeln: Die orgelbaukunst (1833), Die Scheiblersche stimm-metliode (1842), Theoretisch-praktische organistenschule (1845) samt i synnerhet Lehrbuch der orgelbaukunst (1856), som blef epokgörande för det samtida orgelbyggeriet. I svensk öfvers. finnes af honom »Orgeln, dess inrättning, byggnad» etc. (1850--51 och 1866). -- 2. Karl T., tysk teaterförfattare, f. 1792 i Berlin, d. 1871 i Hamburg, skref en mängd lustspel, som väl sakna ideal hållning, men äro bra gjorda. Bland dem må nämnas Die weisse piguesche (»Den hvita pigueschen», 1839; »Den grå paletån», 1854), Freien nach vorschrift (»Frieri efter föreskrift», 1842), Nehmt ein exempel d'ran (dansk bearbetning af Heiberg: »Seer Jer i speil»; »Sen er i spegeln», 1836) och Rosenmüller & Finke (uppf. i Stockholm 1851). T. var äfven novellförfattare. Han fick 1822 filos. doktorstiteln af universitetet i Göttingen. 1. A. L.
Töpffer [franskt utt. tepfär], Rodolphe, schweizisk författare och tecknare, f. i Genève 1799, antog efter ett års vistelse i Paris (1819--20), hvarunder han företrädesvis idkade humanistiska studier, anställning som lärare vid ett privat läroverk i Genève (1822). Två år derefter lemnade han denna befattning och grundade en ny uppfostringsanstalt. Med sina lärjungar företog han sedan hvarje år långa sommarvandringar i Schweiz samt i några trakter af Frankrike och Italien. Öfver dessa färder skrefvo ynglingarna och läraren glada och skämtsamma skildringar, som sedermera i ord och teckningar delvis utkommit i Voyages en zigzag (1843 o. f.). Vid sidan af denna verksamhet som uppfostrare utöfvade han ett flitigt författareskap. Han var
Källa: Project Runeberg ·
