Sida 605
Tänder ...
hornskifvor och horntänder. Stundom (t. ex. hos paddorna) saknas tänder fullständigt. -- Hos kräldjuren kan tandsystemet uppnå en högre utbildning och specialisering. Tändernas förekomst i munhålan är bunden till några få bestämda ben, nämligen käkoch gombenen, och hos många kräldjur saknas gomtänder fullständigt. Hvad tändernas vidfästning å käkbenen beträffar, kan tandbasen antingen vara fastväxt med sin yttre yta vid käkens insida (fig. 5) eller förenad med käkens öfre, fria kant (fig. 6), eller ock -- såsom förhållandet är med krokodiler och flere fossila kräldjur -- sitta tänderna i verkliga tandhålor (fig. 7). Ehuru hos flertalet kräldjur tänderna hafva en mer eller mindre likartad form (tandsystemet är »homodont»), förekommer dock hos andra -- särskildt hos många fossila slägten -- ett »heterodont» tandsystem, d. v. s. tänderna hafva olika form alltefter den olika plats de intaga i käkraden och den deraf beroende olika funktion de hafva att utöfva, så att man kan skilja på olika gestaltade fram-, hörn- och kindtänder. Rörande de modifikationer, som vissa ormars tänder förete, se Ormarna. -- Medan, som bekant, hos våra nu lefvande foglar käkarna äro beklädda med hornslidor och fullständigt sakna egentliga tänder, hafva under äldre geologiska perioder foglar lefvat, hvilka åtminstone delvis saknade hornslidor, men deremot voro utrustade med verkliga tänder, som antingen sutto i fåror å käkarna eller i verkliga tandhålor. Emedan man äfven hos skilda ryggradsdjur, hvilka i fullt utbildadt tillstånd äro fullkomligt tandlösa, funnit mer eller mindre utvecklade tandanlag under fosterstadiet -- såsom t. ex. hos vissa sköldpaddor, foglar och bardhvalar --, så finnas goda skäl för det antagandet, att tandlösheten hos alla sådana djur, som stå högre än rundmunnarna, ej är någon ursprunglig egenskap, utan uppkommen genom tillbakagående utveckling. -- Den högsta grad af utbildning och specialisering uppnår tandsystemet hos däggdjuren, i det här en fullkomligare afpassning efter lefnadssätt, födans beskaffenhet och upptagande etc. blifvit genomförd. Denna specialisering har möjliggjorts i första rummet genom den -- i jämförelse med de lägre ryggradsdjurens -- fullkomligare utbildning af käkledsapparaten och dess muskulatur, som uppnåtts hos däggdjuren. Hos dem äro liksom hos en del kräldjur tänderna, som i utbildadt tillstånd alltid sitta inkilade i tandhålor (endast undantagsvis i fåror), inskränkta till mellan-, öfver- och underkäksbenen. Med afseende på tändernas specialisering kunna hos däggdjuren mycket olika stadier särskiljas. Medan hos vissa former, såsom hos flertalet tandhvalar (fig. 8) och
Fig. 9.
Fig. 10.
tandfattiga m. fl., alla tänderna äro i det närmaste af samma former (tandsystemet således homodont), kan man hos andra, t. ex. hos själarna (fig. 9), skilja mellan tre olika slags tänder, nämligen framtänder (a), hvilka sitta i mellankäken och i främsta delen af underkäken, de längre hörntänderna (b) och slutligen
Fig. 11.
kindtänderna (c). Men under det att hos vissa slägten (fig. 9) tandkronans form hos kindtänderna, förutom hvad storleken beträffar, knappast skiljer sig från de framför sittande tänderna, förete andra (fig. 10) i så måtto en högre specialisering, att kindtänderna (c) till formen väsentligen skilja sig från hörn- (b) och framtänder (a): de blifva mera sammansatta, i detta fall flerspetsade, och de flesta hafva ej en rot, såsom fram- och hörntänder, utan två. Emellertid äro hos alla själdjur kindtänderna sinsemellan likartade, hvaremot t. ex. hos nästan alla representanter af en närstående grupp, nämligen hos de egentliga
Källa: Project Runeberg ·
