Sida 252
Topografiska kåren benämndes från 1831 till 1873 den af officerare och en professor bestående kår, som hade till uppgift att uppgöra fullständiga militärkartor öfver Sverige m. m. dyl.
skådespel, ett försök att införa Kalevalamytens gestalter på scenen. De sistnämnda jämte Titians första kärlek utkommo samlade under titeln Dramatiska dikter (1861). En ny samling med denna titel, afsedd att innehålla alla T:s skådespel, begynte utkomma 1881, men blef ofullbordad. T:s skådespel äro, äfven de, påverkade af romantiska förebilder. Det mest berömda och det, som längst bibehållit sig på scenen, »Regina von Emmeritz», betecknar T. sjelf som »ett ungdomsarbete under inflytande af Victor Hugos dramer, särskildt Hernani». Från denna förebild härröra såväl styckets prunkande patos som dess starka effektmedel. Ett äkta drag af T. är deremot den patriotiska hänförelse, som ger sig uttryck i skådespelet.
Äfven på andra områden än de nu nämnda har T. deltagit i sitt lands intellektuella och konstnärliga sträfvanden. Så blef han 1847 sekreterare i Finska konstföreningen, hvilken befattning han sedermera utbytte mot ordförandeskapet, som han bibehöll till 1878. Vidare var han 1864--89 ordförande i konstnärsgillets styrelse. På bägge dessa platser har han verkat mycket för den finska konstens utveckling. Som en hedersbelöning för sin skaldeverksamhet erhöll han 1873 Svenska akademiens Karl Johanspris och vid dess hundraårsfest, 1886, dess stora guldmedalj.
Efter sitt afskedstagande har T. lefvat på sitt vackra landställe Björkudden i Östersundom skärgård nära Helsingfors. Ett talande bevis på sina landsmäns tacksamhet erhöll han d. 14 Jan. 1888, då han fyllde 70 år. Hela landet hade medelst deputerade, adresser och telegram stämt möte i hufvudstaden, der en medborgerlig fest firades till skaldens ära. Uppgifter om T:s lif och diktning äro närmast att hemta från de festpublikationer, som utkommo vid detta tillfälle, nämligen »Zachris Topelius 14/1 1818--14/1 1888» och »Zacharias Topelius. Minne af festdagen den 14 Januari 1888». A. H.
Topete, Juan Bautista, spansk amiral och statsman, f. i Yucatan 1821, förde såsom konteramiral befäl öfver eskadern i Cadiz' hamn, då han i Sept. 1868 tillsammans med några andra högre officerare och ämbetsmän utfärdade ett upprop att aflägsna drottning Isabella och tillsätta en provisorisk regering. I denna regering blef T. marinminister. Obenägen för alla demokratiska sträfvanden, understödde T. efter Isabellas aflägsnande hertigens af Montpensier tronkandidatur. Han tog 1871 jämte Serranos öfriga kabinett afsked. Den 3 Jan.--d. 30 Dec. 1874 var han åter medlem af ministèren och afgick, då hären utropade Alfons XII till konung. Död 1885.
Top-hane. Se Konstantinopel, sp. 1235.
Tophi [tåfi], med., »giktknölar», knöliga afsättningar af hård substans i närheten af ledgångar, uppstå vid kronisk ledgångsreumatism och gikt. I förra fallet utgöras de af nybildadt ben, i senare fallet af urinsyreafsättningar. Se Gikt och Reumatism. J. E J-n.
Topica (Lat., näml. remedia, af Grek. topos, ställe), topiska läkemedel, benämnas sådana utvärtes medel, hvilka användas, såsom det heter, »lokalt», d. v. s. endast på ett särskildt ställe, för att i första rummet derstädes utöfva en viss verkan. Till topiska läkemedel räknas sålunda plåster, salvor, liniment, omslag, baddningar o. s. v. O. T. S.
Topik (af Grek. topos, egentl. ställe), retor., konsten att finna och använda allmänna satser (loci communes) och bevisningsgrunder såsom material för ett vältalighetsalster. Topiken var en mycket utvecklad disciplin hos forntidens greker och romare, men innebar föga annat än en skematiserande formalism.
Topin [tåpä'ng], Marius, fransk skriftställare, född i Aix 1838, var en tid anställd vid uppbördsverket, tjenade under Paris' belägring 1870--71 såsom bataljonschef vid nationalgardet och utnämndes 1879 till generalinspektör öfver skol- och folkbiblioteken. Bland T:s arbeten må nämnas Cardinal de Retz (1864; 3:dje uppl. 1872), l'Europé et les Bourbons sous Louis XIV (1868; 3:dje uppl. 1879), l'Homme au masque de fer (1869; 3:dje uppl. 1870) och Louis XIII et Richelieu (1876; 3:dje uppl. 1877), alla fyra prisbelönta af Franska akademien. T. har derjämte verkat såsom flitig tidningsman.
Topiska läkemedel. Se Topica.
Topografi (af Grek. topos, ställe, och grafein, skrifva), ortbeskrifning, i detalj utförd geografisk beskrifning af en särskild trakts ytformer med der befintliga naturliga och konstgjorda föremål, såsom vattendrag, berg, skogar, odlingar, vägar och byggnader. Ordet är äfven liktydigt med fältmätning. Topografiska kartor, som lemna ofvannämnda upplysningar, upprättas numera öfver alla land med ordnade statsförhållanden och läggas vanligen till grund för kartor med speciella ändamål (statistiska, geologiska m. fl.). De topografiska kartorna, ehuru numera använda såväl för rent militära som för allmänna behof (vid jernvägsanläggningar m. m.), hafva från början tillkommit för att fylla de förra och utföras i de flesta stater under militär ledning. Se Topografiska kåren samt Generalstabens kartverk och Karta. -- Topograf, person, som utför topografiska arbeten, särskildt den, som upprättar topografiska kartor. -- Topografisk, ortbeskrifvande. Om topografisk anatomi se Anatomi. -- Om Sveriges topografiska literatur se R. Tengberg: »Om vår topografiska literatur» (i »Svensk tidskrift», årg. 1876), samt L. G. T. Tidander: »Vår topografiska literatur» (1887) och »Anteckningar om svenska kartverk» (1888). Svenska läroböcker i topografi (fåltmätning) äro utgifna af C. Stål (1835), K. M. Thulstrup (2:dra uppl. 1861), J. W. Schartau (1875), A. Norström (1880) och K. A. G. A. Pantzerhielm. (1890).
Topografiska kåren benämndes från 1831 till 1873 den af officerare och en professor bestående kår, som hade till uppgift att uppgöra fullständiga militärkartor öfver Sverige m. m. dyl. Kåren organiserades 1805 af dåv. öfversten G. V. af Tibell under benämningen Fältmätningskåren samt förenades 1811 med Fortifikationen (se d. o.) och benämndes då Fältmätningsbrigaden. 1831 blef kåren sjelfständig
Källa: Project Runeberg ·
